Maria Larsson mötte patienter med cancer i huvud- och halsområdet redan när hon som 20-åring arbetade som vårdbiträde på onko­logen. Det som berörde henne mest var smärtan och sväljsvårigheterna som patienterna drabbades av under strålbehandlingen. De hade visserligen symtom som gjorde att de sökte vård, kanske långdragen heshet eller upprepade halsinfektioner, men mådde ändå rätt så bra. När de lades in för behandling kunde de äta, klarade sig själva och såg friska ut, för att efter ett par veckors behandling få oerhört ont och bli väldigt sjuka. Maria tänker särskilt på en patient.

– Jag kom in och skulle servera lunch och där satt en äldre man lutad över sängbordet. Han hade försökt bedöva munnen med Xylocain viskös, men hade så ont att det var omöjligt att svälja den egna saliven och än mindre att äta.

Tanken att det måste gå att göra något brände sig fast hos Maria. Hon stannade kvar på onkologen även som sjuksköterska. Under specialist­utbildningen i onkologisk omvårdnad och radioterapi bestämde hon sig för att ta tag i problemet. Hon började med en litteraturstudie, men upptäckte att det fanns väldigt lite skrivet om omvårdnad av dessa patienter, och ännu mindre om deras upplevelser av de problem som sjukdom och behandling orsakar på kort och lång sikt. När Karlstads universitet sedan startade forskarutbildning i omvårdnad fick hon möjlighet att fortsätta med studierna.

– Det är ju så ibland, det kommer en massa tåg och man måste bestämma om man ska hoppa på eller inte, och jag gjorde det, berättar Maria Larsson.

De tre första studierna visade hur svårt de här patienterna har det. De fick behandling en till två gånger per dag och fick allt svårare biverkningar som orsakade ätproblem. Ännu värre var det när de kom hem. De visste inte när de skulle bli kallade till återbesök, vem de kunde kontakta för frågor och de kände sig osäkra på hur det skulle kännas efter behandlingen. Maria bestämde sig för att göra något åt patienternas situation. Med hjälp av pengar från landstinget i Värmland byggde hon tillsammans med två sjuksköterskekolleger, kompetenta inom onkologisk vård och nutrition, upp en sjuksköterskemottagning. Nu är projektet ett etablerat samarbete mellan öron- och onkologkliniken, vilket Maria är väldigt glad över.