Resultaten framkommer i ortopedläkaren Carin Ottossons studie gjord på 127 lindrigt trafikskadade patienter.

– Hälften av patienterna fick sedvanlig behandling vilket oftast enbart innebar omhändertagande på akuten precis efter skadan.

Den andra hälften deltog i interventionsgruppen som fick gå på fyra gruppträffar på 1–1,5 timme vardera. På träffarna undervisades de bland annat i vad det innebär att få en lindrig skada, och vad man själv kan göra för att bli bättre.

– Framförallt förmedlades budskapen att det är viktigt att komma igång och leva som vanligt efter skadan och att den smärta patienterna känner inte är farlig, berättar Carin Ottosson som ansvarade för studien och som till vardags arbetar som biträdande överläkare vid ortopediska kliniken vid Södersjukhuset.

På första träffen fick de även information om försäkringar, eftersom det är ett område som är krångligt för många.

De som ledde grupperna uppmanade deltagarna att dela med sig av sina erfarenheter. Det resulterade i många diskussioner som bland annat kunde handla om olika strategier för att komma över känslan att ha blivit drabbade av en trafikolycka. Några var väldigt arga och pratade om hur man kan bli av med ilskan.

En utvärdering av interventionsgruppen och kontrollgruppen visade att de som gick på gruppträffarna hade betydligt bättre tillfrisknande än kontrollgruppen. På frågan

»Anser du att du är återställd?« svarade 52 procent i interventionsgruppen ja.

I kontrollgruppen kände sig 30 procent återställda.

– Man kan inte säga att alla sjukhus ska införa metoden nu och att det här är enda sättet. Men mina resultat ger en indikation på att det är möjligt att påverka tillfrisknandet med enkla medel, säger Carin Ottosson.

Tidigare studier har visat att det finns specifika riskfaktorer som ökar risken att inte bli återställd efter en lindrig trafikskada, nämligen: låg utbildningsnivå, arbetslöshet, svår smärta och ångest och/eller depression under den akuta fasen efter en skada.

– Patienter i den här studien valdes därför ur högriskgruppen eftersom vi har sett att 70 procent av patienterna i lågriskgruppen blir återställda även utan extra stödåtgärder. Därför bör man identifiera och prioritera de som har hög risk att inte bli återställda när den här typen av intervention ska användas kliniskt, säger Carin Ottosson.

Vad tror du är skälet till att interventionen hjälper?

– Jag tror att det är en kombination av flera saker. Dels att patienterna får saklig information om skadorna och kunskap om att smärta inte är farligt, dels stödet från gruppen och möjligheten att dela med sig av sina problem och olika lösningar.


Fakta studien
Interventionen gjordes vid institutionen för klinisk forskning och utbildning (KI SÖS) – Karolinska institutets enhet på Södersjukhuset i Stockholm. I grupperna deltog cirka sex patienter och varje träff varade drygt en timme. Interventionen inleddes med en ortopedledd gruppträff där deltagarna fick grundläggande fysiologisk kunskap om sina skador. De fick även information om försäkringar. Efter det följde tre träffar ledda av tre olika specialiteter:

1. Sjukgymnastledd träff med fokus på vad som händer i kroppen vid en skada. Patienterna fick även göra avslappningsövningar.

2. Psykologledd träff med fokus på att kropp och själ hör ihop. Att smärta påverkar själslivet och vise versa.

3. Smärtläkarledd träff med fokus på vad smärta är, hur en smärtcirkel hävs och hur smärtläkemedel ska användas för bästa effekt.

Alla träffar var avslutade inom fyra veckor. Utvärderingen gjordes efter ett år.

LÄSTIPS:

  • Ottosson C. Somato-psycho-social aspects of recovery after traffic injuries. Doktorsavhandling, Karolinska institutet 2006.

Whiplashskada
Smärta i nacken efter en trafikolycka, med påkörning bakifrån, brukar betecknas som pisksnärt- skada eller »whiplash«. Vanliga symtom är smärta och stelhet i nackmuskulaturen, domningar i armar och händer, huvudvärk och yrsel. Majoriteten av alla drabbade tillfrisknar inom några veckor men en del får bestående besvär med långvarig smärta och begränsad rörlighet i nacken.