1. Vad tycker du om den utbildnings­politiska idén?

2. Skulle du vilja att utbildningen blev längre?

3. Känner du dig förberedd för att börja arbeta?

4. Vad önskar du mer från utbildningen?

5. Vad önskar du mer från arbetsgivaren?

6. Vad skulle du vilja togs bort från utbildningen?

Namn: Helena Bäckström
Skola: Umeå universitet
Termin: 6, röntgen-sjuksköterskeprogrammet

1. Bra med forskningsförberedande, där ska fokus ligga, men jag vill bli röntgensjuksköterska så nästa steg kan vänta. Bra att Vårdförbundet har strukturerat ett diskussionsunderlag. Det är ju en utvecklingsprocess som måste diskuteras.

2. Nej. Det är bra med bas-utbildning. Upp till var och en att gå vidare.

3. Jättenervöst. Vi får höra från arbetsplats och skola att vi har en grund/bas och att vi sedan lär oss i arbetslivet. Men vi har ingen stor examination som avgör det. Skolan och arbetsplatsen tycker att vi är förberedda. Då känner jag mig trygg i det. Jättebra utbildning. Mycket praktik, man lär sig av dem som har jobbat länge. Vi har fått vara försökskaniner i ett utvecklingsprojekt, hoppas på mer av det.

4. Skulle kunna ha mer av allt, så är det alltid. Inget som jag känner mig helt oförberedd på.

5. Stöd, att inte behöva arbeta ensam från början, att man förstår att jag är ny. Möjlighet och utrymme för vidareutveckling.

6. En del omvårdnadskurser har det känts som att skolan måste ge oss, fast det inte har varit så mycket tyngd i dem.

Namn: Ann-Sofie Berlevik
Skola: Blekinge tekniska
högskola
Termin: 5, sjuksköterske-programmet

1.  Bra tanke. Bra med forskningsbehörighet, öppnar många dörrar för professionen.

2. Om det gagnar mig. Hellre det än att läsa in en magisterexamen om flera år. Har jag en forskningsidé kanske jag vill börja direkt. Vill ha forskningsförberedelse men inte att det ska utesluta ett AT-år, då jag kan få växa in i yrket.

3. I höst hoppas jag att jag känner mig färdig. Vi har ju en klinisk slutexamination, när jag klarat den vet jag att jag har uppnått det som krävs av mig som legitimerad sjuksköterska.

4. Vi måste välja mellan primärvårds- och psykpraktik, jag vill ha båda delarna.

5. Förståelse när jag är ny. Att de förstår att jag gör mitt bästa. Ger möjlighet till vidareutbildningar och kurser, stöttar i det. Viktigt att hålla sig ajour. Vore bra med ett par timmar i veckan för fördjupning, egna studier, som rör området. Att det finns utrymme att gå vidare med egna frågor som dyker upp.

6. Inget, det ena hänger ihop med det andra.

Namn: Lina Holmqvist
Skola: Blekinge tekniska
högskola
Termin: 5, sjuksköterske-
programmet

1. Väldigt bra. Bra att någon har satt sig ned och formulerat något som diskuterats länge och att man tar upp att utbildningen bör vara längre för att ge forskningsbehörighet. Gärna fyra år. Bra att kunna påverka vilka studenter som ska antas. Bra att Vårdförbundet vågar lyfta frågan.'

2. Klart ja. Mycket trängs in på tre år. Det är en annan vård nu, utveckling behövs. Det fjärde året skulle kunna vara en motsvarighet till läkarnas AT-tjänst och innehålla kurser som ger forskningsbehörighet, med praktik på högre nivå, exempelvis att få ta mer ansvar för egna patienter. Jag vill ha VFU inom både psykiatri och primärvård, och inte välja bort.

3. Ja, faktiskt, men första året blir nog tufft. Känns som en fortsättning på utbildningen – känns positivt att tänka att jag lär hela tiden.

4. Mer samarbete mellan skola och klinik. Skillnaden är stor
mellan teori och praktik i dag. Att lärare på skola och på VFU får den vidare­utbildning de behöver för att kunna handleda mig som student.

5. Att det är accepterat att vara ny, att man frågar mycket och att det får ta tid. Och att de ser mig som en tillgång och inte bara en som tar tid. Avsatt tid för utbildningar/kompetensutveckling.

6. Inget. En del kan verka meningslöst just då, men när man får perspektiv förstår man. Det är som att lägga pussel; det är inte förrän man lägger sista biten som man ser vad det ska bli.