Synpunkten: Kvinnliga chefer saknar skyddsnät
Kvinnor på höga chefsposter har sällan nätverk av stödjande medarbetare omkring sig och faller därför hårdare om de blir petade från sin post. Det säger Gerd Lindgren, professor i sociologi på Karlstad universitet som har studerat hierarkier i arbetslivet.
Är sjuksköterskor som blir sjukhuschefer särskilt utsatta?
Allmänt sett så har läkare svårt att acceptera att underordna sig en sjuksköterska. Det har med legitimitet att göra. Hierarkierna i vården är sådana att läkare ser sig som överordnade alla andra yrkesgrupper. Det är särskilt tydligt på stora sjukhus.
Är kvinnor på toppen mer utsatta än män?
Ja. Jag har undersökt hur män bygger hierarkier och de gör karriär med hjälp av varandra – med lojala vapendragare inom samma organisation. Det gör inte kvinnor. När de kommer in på höga positioner är de ofta rekryterade utifrån, och utan en kader av lojala medarbetare omkring sig. Därför är kvinnor på toppen mer ensamma än män. De har sällan nått sin post framburna av kolleger.
Faller kvinnor med makt hårdare än män?
Många män faller också hårt – skillnaden är att män har nätverk som skyddar dem. De har uppfunnit metoder för att dämpa fallet: fallskärmar som utlöses och nya positioner som väntar. Manliga nätverk tar hand om varandra. Kvinnor på toppen är borta en gång för alla.
Skiljer sig sjukvården från andra organisationer?
Många kvinnor arbetar inom vården och många finns också på ledande positioner. Men en sjuksköterska på posten som högsta chef är fortfarande inte någon självklarhet. Strukturen på sjukhus motverkar synen på ledarskap som något som har med egenskaper och inte profession att göra. Och när den formella makten inte respekteras skapas informella ledare. Inom sjukvården är det extra komplicerat eftersom man inte gör sig av med professioner så lätt.
Skiljer sig manligt och kvinnligt ledarskap åt?
Jag tror inte det. Men kvinnor tillåts inte gör samma saker som män. Genusordningen ser ut så att en kvinna som säger ifrån på skarpen är en häxa, medan en man är beslutskraftig. Mina tidigare studier av kvinnor i manligt dominerade grupper visar att kvinnor tvingas positionera sig och inta vissa roller för att bli accepterade. Uppför de sig på samma sätt som sina manliga kolleger blir de ett hot. Många kvinnor uppträdde i en slags mammaroll – inte så aggressiva utan mer omsorgsorienterade. På så sätt blev de en tillgång för de manliga kollegerna. Andra roller var maskoten. Eller förförerskan – vilket kan vara en riskfylld strategi.
Har kvinnliga chefer någon sådan strategi?
Jag tror att kvinnliga chefer måste anpassa sig till den manliga modellen för ledarskap. För det är den enda som finns. De ska vara snygga, men inte för sexiga eller för morsiga. För att bli tagna på allvar måste kvinnliga chefer klä sig prydligt i kavaj, och även med sitt beteende imitera det manliga mönstret. Hon blir som en bidrottning som skiljer sig från de andra kvinnorna. Men utvecklas hon till en järnlady blir hon inte så poppis hos sina kvinnliga medarbetare.
Hur kan kvinnor skydda sig mot utsattheten?
De flesta kvinnliga chefer har nätverk – men oftast inte på den egna arbetsplatsen. En god idé är att bygga upp interna nätverk. Ännu bättre är kanske att ta med sig några lojala kumpaner när man tillträder. Den informella organisationen på en arbetsplats betyder mer än man tror. Det som inte står skrivet är inte öppet för granskning, och det är det oskrivna som slår hårdast mot kvinnor på toppen.
(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 5/2009.)