Vården måste ändra strategigentemot diabetespatienter
»Många frågar sig varför patienterna inte gör som vi säger. Men vi i vården kan lika gärna fråga oss hur vi informerar och lyssnar på dem«, säger forskare.
Att lyssna på patienten är en strategi som ger resultat. Det kan Åsa Hörnsten, distriktssköterska, medicine doktor och lektor vid institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet, visa med sin långtidsstudie på diabetespatienter.?
Även om det är viktigt med bra värden vid diabetes, fokuserar vårdpersonal för mycket på det biomedicinska perspektivet med mätvärden och har en övertro på information när det gäller stöd till patienter med diabetes typ 2, tycker hon. Åsa Hörnsten anser att det till stor del bygger på ett äldre tänkande, där vårdaren är experten som ska lära patienten att »sköta sig«.??
– Bara för att vi överför information om sjukdom, behandling och egenvård så förväntar vi oss att patienterna utför den rekommenderade egenvården. Detta trots att massor av studier visar att enbart information inte har någon effekt på blodsockret. Många patienter mår bra när de har måttligt förhöjda värden och väljer därför att ligga på en högre nivå av blodsocker än rekommenderat, trots att de blivit informerade. Andra får helt enkelt inte till en halvtimmes motion per dag.?
Våra ställningstaganden handlar inte bara om vad vi fått veta i dag utan vad vi har lärt oss om diabetes under hela livet. Den ärftliga komponenten i sjukdomen innebär att många har föräldrar och syskon med samma diagnos. ?
– En kvinna som jag intervjuade under min forskning berättade att hennes mamma hade fått diabetes och bara ätit kokt kyckling och kokt vitkål under resten av sitt liv. Naturligtvis hade den kvinnan stora krav på vad hon borde äta och fick jättedåligt samvete varje gång hon åt en mjukglass, trots att det bara hände en gång per sommar.??
Utgångspunkten som vårdare måste därför vara att bena ut vad patienten egentligen förstår av sin sjukdom; hur allvarlig den är och vilken tilltro patienten har till de råd som hon har fått. Det finns ett glapp mellan personal och patienter där den ena parten försöker informera om sjukdomen när den andra kanske inte ens har accepterat diagnosen. ?
– Det är heller inte lätt för patienten att vara motiverad till en livsstilsförändring om man ser det eventuella resultatet först om 10-15 år. ?
Studier visar att det kan ta upp till fyra år innan man stegvis har integrerat sjukdomen i sitt liv. Först måste man känna igen symtomen, därefter ta ställning till allvarsgraden, förhandla om ändrad livsstil och så småningom förlika sig med att sjukdomen kräver viss hantering. ??
Åsa Hörnsten menar att mer effektiva metoder för support till patienter är byggda på empowerment, där vårdare och patienter i högre grad är partners och där patienten får vårdarens erkännande att själv förstå sitt eget bästa och göra bra informerade val. Vårdarens uppgift är att stödja och hjälpa patienten att reda ut eventuell ambivalens och själv hitta motiv för en livsstilsförändring. ?
– I min avhandling ingick en studie där vi erbjöd 44 patienter gruppsupport under cirka ett års tid. Utgångspunkten var patienters egen förståelse av sjukdomen. Femårsutvärderingen, som nyligen gjordes, visade att deltagarna då i genomsnitt låg på 1,37 procentenheters lägre nivå i långtidssocker än kontrollgruppen; 5,71 mot 7,08. Nu försöker vi förstå anledningen till framgången. Det är dock för tidigt att säga om det är gruppsupporten, metoden eller vem som leder gruppen som har spelat mest roll, säger Åsa Hörnsten.