Alltid redo

– Ja, det är Birgitta Perälä, hygiensjuksköterska.

Dagens första samtal trillar in på akuttelefonen. En orolig undersköterska på infektionskliniken berättar att munskydden har tagit slut. Vad göra, när avdelningarna är fyllda av H1N1-patienter?

Nu är det hög tid att sätta på sig hygienglasögonen och ge sig ut på fältet.

Birgitta Perälä och kollegan Camilla Artinger är efter decenniers tjänstgöring väl förtrogna med både vägar och genvägar genom Akademiska sjukhusets till synes oändliga korridorer. Nu beger de sig i rask takt mot infektion.

Akuttelefonen Vårdhygien direkt infördes för ett par år sedan och har blivit en succé. Genom den har tillgängligheten förbättrats. Vården kan snabbt få svar på sina frågor.

– Vi kan vara rörliga och är samtidigt lätta att nå, säger Birgitta. Det finns ett stort intresse för vårdhygien ute i verksamheterna.

Uppdraget

Mycket att göra? Jo visst är det så, erkänner de. Det kan vara svårt att hinna med och de skulle definitivt behöva vara fler. Sektionen för vårdhygien består i dag enbart av fem sjuksköterskor och en läkare. Deras uppdrag, både när det gäller akuta ärenden och långsiktigt preventivt arbete, spänner över hela Uppsala läns landsting.

De har kontakt med slutenvården, primärvården, folktandvården och med kommunal vård och omsorg. Det betyder samarbete med en rad andra yrkesgrupper. Till exempel personliga assistenter och personal i dagverksamheter och hemtjänsten, som behöver veta hur man skapar en god hygien i särskilda boenden för äldre och för sjuka som vårdas hemma. Frågorna handlar ofta om hur man agerar vid utbrott av smitta och vad som krävs för att man ska kunna öppna en verksamhet efter en vinterkräksjuka.

Komplexiteten i uppdraget har blivit större med åren, främst på grund av att utvecklingen av fler multiresistenta bakterier innebär ökade krav på sjukvården.

– Vi kommer inte att kunna utföra dagens avancerade vård om bakterierna tar hem segern, säger Camilla. Även om vi vet att resistenta bakterier finns hos patienten måste vi göra allt för att förhindra spridning. Då får vi använda de metoder vi har kvar – basal hygien.

Att kunna tackla alla de olika frågeställningar som dyker upp förutsätter gedigna kunskaper. Hygiensjuksköterskorna är rådgivande ute i verksamheterna, rapporterar avvikelser och förslag till förbättringar, men undervisar också läkar- och sjuksköterskestuderanden på högskolan.

– På det sättet har vi en ledande funktion och måste kunna kommunicera på alla nivåer och inom vitt skilda specialiteter, säger Birgitta. Vi är rådgivande, men har inte beslutanderätt, vilket kan vara svårt när man behöver ta snabba beslut. Till exempel vid omfattande epidemier. Vår önskan är därför att vårdhygien, i likhet med smittskyddsenheten, ska tillhöra landstinget centralt.

Det enkla men svåra

Redan den ungerske doktor Semmelweis visade att fallen av barnsängsfeber kunde minskas drastiskt om vårdgivarna tvättade sina händer ordentligt. Det var i mitten av 1800-talet, men fortfarande finns det anledning att påminna om god handhygien.

– Egentligen är det frustrerande att veta att så relativt få och enkla hygienåtgärder som att sprita händerna och ha rätt klädsel kan göra så stor skillnad, säger Birgitta. Om det finns något gott att säga om svininfluensan så är det att folk börjat tvätta händerna och använda handsprit. Mycket tack vare medierna, efter alla skriverier om smittorisken.

Först och främst är det basala hygienrutiner som gäller. Inga klockor eller smycken på händer eller underarmar. Handdesinfektion före och efter patientkontakt samt före och efter användande av skyddshandskar. Skyddshandskar vid kontakt med kroppsvätskor. Skyddskläder vid kroppskontakt med patient, patientens säng eller smutsiga föremål. Skyddsglasögon och munskydd eller visir vid risk för stänk.

God hygien betyder säkerhet, både för patienter och för personal. Här finns stora pengar att spara för samhället.

Samtidigt står det klart att sjukvårdens nedskärningar i ekonomiskt kärva tider på­verkar vårdhygienen på ett negativt sätt. Allt färre medarbetare får allt fler patienter att ansvara för. När stressen ökar hinner vårdpersonalen inte med de uppgifter som ingår i basala hygienrutiner. Det blir särskilt tydligt med vinterkräksjukan. Att några få anställda springer runt till 25 patienter leder snart till smittspridning på hela avdelningen.

I våras beslutade ledningen för Akademiska sjukhuset att läkarrocken skulle utgå ur sortimentet av arbetskläder. All personal ska nu, enligt Socialstyrelsens föreskrifter och sjukhusets hygienregler, använda kortärmad arbetsdräkt vid allt sjukvårdsarbete, vilket innebär blus eller bussarong och byxor. Med totalt 6 000 läkarrockar i omlopp enbart på Akademiska sjukhuset innebär avskaffandet en besparing på omkring 1,2 miljoner kronor årligen.

– Utvecklingen har gått framåt. Yngre läkares identitet verkar inte sitta i rocken, konstaterar Birgitta.

Samarbete enda vägen

Camilla har på väg till infektionskliniken redan räknat till fem vårdanställda med armbandsklockan på armen.

– Jag noterar det bara och lägger det till min egen lilla statistik. Förr kunde jag bli arg över att man inte följde reglerna. Numera uppmuntrar jag hellre dem som gör rätt än bannar dem som felar.

Kanske hygiensjuksköterskor traditionellt haft ett rykte om sig att vara stränga. Den första i professionen, Ulla Carlsson, som tillträdde på Mikrobiologen i Uppsala 1962, kunde efter många års tjänst konstatera att hon kanske varit lite väl barsk. Men tiderna har förändrats.

– Vi är inga hygienpoliser, säger Birgitta och Camilla. För att bygga upp en god vårdhygien måste vi alla vara villiga att ändra våra beteenden. Det kan ta tid och många behöver ständiga påminnelser. Om vi ska få gehör för vårt arbete och åstadkomma förändringar på djupet måste vi alltid fokusera på samarbete.

– När jag kommer in på en avdelning där det precis utbrutit vinterkräksjuka och möts av överbeläggning och en utarbetad personal, så är lyhördhet och ödmjukhet det enda rätta förhållningssättet, säger Birgitta.

– Men det är klart, tillägger Camilla. Alla tycker inte att alla måste göra likadant. Ibland får vi höra att vi inte har evidens när det gäller beprövade hygieniska åtgärder. Men man behöver inte heller ha evidens för att veta att man bör använda fallskärm när man hoppar från ett flygplan. Om man vill överleva, vill säga.

Saknar munskydd

Infektionsklinikens hylla för vätskeresistenta munskydd gapar tom.

Birgitta kollar upp i Socialstyrelsens Att förebygga vårdrelaterade infektioner.

– När en fråga kommer upp börjar vi med att läsa i boken. Det känns viktigt att alltid hålla sig till den, så att de råd vi ger så långt det är möjligt följer vetenskap eller beprövad erfarenhet. Våra råd får också ökad trovärdighet om vi kan ange källan.

Ammie Eklund, undersköterska med förrådsansvar, får nu beskedet, enligt Socialstyrelsens senaste rekommendationer, att avdelningen tills vidare kan använda klass 2 munskydd.

Hygiensjuksköterskorna passar på att titta sig omkring i förrådet medan samtalet fortsätter.

Fortfarande finns det en rad frågor om vad som gäller när det gäller förbrukningsmaterial och avfall i samband med svininfluensan.

– Diskussionen har hittills handlat så oerhört mycket om vaccinationen mot H1N1. Men hur ska sjukvården hantera pandemin inne på sjukhusen? Och hur ska avfallet med använda munskydd och plastförkläden tas om hand? Det har man inte talat lika mycket om. Vårdhygien har tagit fram ett lokalt handlingsprogram som följer SoS rekommendationer men också de förutsättningar som finns inom sjukvården i Uppsala län.

Sprit på händerna och så på språng igen.

Enkelrum till alla!

Vi dyker in på geriatriken. Därifrån kom i fredags besked om misstänkt vinterkräksjuka.

Det innebar att avdelningen fick ha stängt 72 timmar efter senast insjuknade patient, att alla patienter intog måltiderna på sina rum och att samtliga öppnade matförpackningar fick slängas. Allt enligt regelboken.

I dag, onsdag, är läget under kontroll och avdelningen har åter öppnat för nya patienter.

Att många människor vistas på en liten yta bidrar också till smittspridning. Liksom bristen på vårdplatser och överbeläggningar. Salar med fyra patienter är som gjorda för att få den här typen av problem. Att vårdas i enkelrum med egen toalett och dusch och, så långt det är möjligt, bara vistas på sitt rum, särskilt vid magsjuka, kan förhindra smittspridning.

– Enkelrum till alla står högt upp på vår önskelista!

Rätt ska vara lätt

Nu styrs stegen mot centraloperation.

För att få till en god vårdhygien måste all personal omfattas och alla personalgrupper involveras. Där har städarna en viktig nyckelfunktion, konstaterar operationssjuksköterskan och hygienombudet Elisabet Flodman. Nu vill hon anordna en utbildning i vårdhygien för den yrkesgrupp som städar på operation och ber Birgitta och Camilla om hjälp.

Elisabet visar runt. För att hygienen ska fungera måste också de praktiska förutsättningarna finnas. Det räcker inte med att veta vilka regler som gäller angående klädsel och hjälpmedel. All utrustning måste också finnas på plats.

Tidigare fanns det ett motstånd mot att sätta på sig skyddsförkläden och lägga skyddslakan på båren när patienterna flyttades över från sängen på väg till operation. Men det berodde på att sakerna fanns inlåsta i ett skåp i ett annat rum. Så snart de fanns lätt tillgängliga här bredvid, i behållare på väggen, blev det enkelt och självklart att använda dem.

– Det ska vara lätt att göra rätt. Det ger oss säkerhet i arbetet att veta att vi jobbar gemensamt för en hög patientsäkerhet, säger Elisabet och drar klädreglerna:

Operationsblusen ska alltid vara nedstoppad i byxorna. Kortärmad undertröja får bäras, men bara under nedstoppad blus. Byxbenen får inte vara upprullade. Arbetskläder och underkläder ska bytas dagligen och om de blivit smutsiga eller våta. Arbetskläder får inte förvaras i omklädningsskåp. Vid ärenden utanför operationsavdelningen, samt vid besök till matsal, ska en ren, knäppt rock av engångstyp användas utanpå arbetsdräkten.

– Det kan vara en känslig fråga det där med klädseln. Är man lite fyllig kan man uppleva att rondören framstår än mer om blusen stoppas ned i byxorna. Men hur man ser ut i arbetsdräkten har egentligen liten betydelse jämfört med vad jag kan orsaka genom att inte följa basala hygienrutiner.  

När personalen har lärt sig att sprita händerna och ha rätt klädsel – vilka viktiga utmaningar står sjukvården då inför?

– Först och främst att fortsätta att arbeta för åtgärder mot resistenta bakterier, säger Camilla och Birgitta samstämmigt.

Totalresistenta bakterier sprider sig snabbare än man har trott.

En annan nödvändighet är att bygga sjukhus med fler enkelrum och tillverka medicinteknisk utrustning som man lätt kan rengöra och desinfektera.

Och givetvis – tillgodose behovet av vårdhygienisk expertis inom sjukvården.

– Vårt uppdrag kommer att bli allt viktigare, konstaterar hygiensjuksköterskorna.

(Detta är en artikel är tidningen Liv nr 6/2009.)