Hur yttrar sig det du kallar "åldersnojan"?

– Att man vid en viss ålder inte längre anses duga, vilket jag tycker är en vansinnig hållning. Ålder är ett väldigt grovt mått som inte säger något om människors kapacitet generellt. Vad man däremot kan se är att många vid 65 egentligen är på toppen av sin förmåga och har mycket kvar att ge när de lämnar arbetslivet. Det tar lång tid att bygga upp en kompetens. Det är ett slöseri med resurser att automatiskt göra sig av med unika kompetenser vid en viss ålder. I många andra länder anses det fint och betydelsefullt att bli gammal. En god vän till mig i USA fyllde nyligen 75 och slutade först då som rektor på en sjuksköterskeskola. Ingen ifrågasatte hans ålder. Här i Sverige är det tragiskt nog precis tvärtom. Jag förstår inte vad som orsakat den attityden.

Vilka konsekvenser kan det få?

– Att mycket unik kunskap riskerar att försvinna om kompetensen inte hunnit föras över till nästa generation. Fyrtiotalistpensioneringarna kommer att trassla till det. Inom mitt eget ämnesområde pedagogik och didaktik går i stort sett alla professorer i pension samtidigt. Det kommer att bli förödande för forskningen om man inte medger emeritus och emerita uppdrag.

Finns det inte risk för att äldre tar plats från yngre förmågor?

– Nej, det handlar inte om det. De unga kan inte ersätta de äldre eftersom de inte har de äldres kunskap, så det blir ingen konkurrens på det sättet. Allt fler rapporter visar också att vår välfärd bygger på att fler kan vara produktiva under längre tid. Så egentligen kommer samhället inte att ha råd att pensionera folk som vi gör i dag.

Men om man inte vill och orkar fortsätta efter 65?

– Då ska man givetvis sluta arbeta. Det är inte så att jag missunnar människor att gå i pension vid 65. Men det ska inte ske per automatik. Pensionsåldern borde snarare vara individuell. Om du vill och orkar arbeta ett tag till så ska det vara möjligt.

Vad har arbetsgivarna att vinna på att låta fler äldre vara kvar?

– Arbetslivet blir dynamiskt när olikheter möts. Möten mellan generationer är viktigt och spännande. Man kompletterar varandra. Och det är inte bara de äldre som har något att ge de yngre. Unga människor gör att vi äldre utmanas att tänka nytt. Så det gäller att vara öppen från båda håll.

Vilka samhällsvinster kan bredare åldersspektrum ge?

– Att många människor skulle må bättre av att få arbeta vidare och känna att de behövs. Många pensionärer känner sig inte behövda, vilket ger dem sämre hälsa. Det kostar också pengar.

När tror du att du själv kommer att sluta jobba?

– Den dagen jag känner mig färdig och tycker att jag inte längre platsar. Men det lär nog dröja ett bra tag. Jag har goda förebilder. Till exempel min mamma som är 95 och slutade att arbeta som lärare först vid 85. Hon mår utmärkt, är klar i huvudet och med i livet. Det är så jag själv skulle vilja ha det.

(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 6/09.)