På SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, pågår ett projekt där all forskning kring triage och flödesprocesser systematiskt ska insamlas, granskas och slutligen sammanställas.

– Förhoppningsvis kan vår genomgång ge ett svar på frågan om det finns ett ultimat triagesystem, säger projektledaren Nasim Farrokhnia, för närvarande tjänstledig läkare från Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Rapporten beräknas vara färdigtryckt våren 2010 och tills dess vill inte sbu göra några definitiva uttalanden om resultaten. Men precisionen i skalorna hör till bedömningen:

– Det mesta av forskningen tyder på att femgradiga skalor är bättre än tregradiga, då de senare ofta visar sig vara för grova. Jag tror också att det är viktigt att ett sådant triagesystem innefattar ett logistiktänk för att hela handläggningen av patienten ska kunna ske både säkert och snabbt, fortsätter Nasim Farrokhnia.

Sedan triage introducerades i Sverige i början av 2000-talet har det utvecklats både stora och små inhemska triagesystem med såväl sjuksköterskor som läkare som utför triageringen. Vilket system som används varierar men de två inhemska, Metts och Adapt, vinner mark allt mer. Från Socialstyrelsens håll satte man i december 2008 ned foten och konstaterade att valet av triagesystem är upp till varje sjukvårdshuvudman och att en rekommendation inte är förenlig med upphandlingsreglerna. Är ett nationellt triagesystem möjligt eller ens önskvärt?

– Det kanske är en utopi att tro det, men ja, varför inte. Även om patientflöden och logistikmöjligheter skiljer sig från sjukhus till sjukhus så borde det gå att lösa med bemanningen inom triagesystemet, säger Nasim Farrokhnia.

Hon får medhåll av Katarina Göransson, sjuksköterska som också doktorerat i akutmottagningstriage.

– Jag tycker att det vore önskvärt. Men då ska det komma uppifrån, från en myndighet och inte från en intresse­organisation. Att det införs triagesystem som i nuläget saknar empirisk grund är olyckligt och inte bra för patientsäkerheten. Vi vet inte om systemen håller vad de lovar.

På frågan om det är sjuksköterskor eller läkare som ska utföra triagerandet går forskningen bet.

– Det finns inget vetenskapligt belägg för att någon av grupperna skulle vara bättre än den andra. Internationellt sett är det oftast sjuksköterskor som triagerar. Det är vanligt att det ställs krav på att den som triagerar lägst måste ha sjuksköterskekompetens för att underlätta ansvarsutkrävande, förklarar Katarina Göransson.

Hon anser att en läkare som triagerar gör att »systemet faller«, då triage per definition ska avgöra den tid som det anses medicinskt säkert att en patient kan vänta före första läkarkontakten.

– Har man inga väntetider till första läkarkontakten behövs inget triage. Det är när behoven är större än resurserna som triage behövs – för att trygga patientsäkerheten.