Marie skapar tillit med öppenhet och samverkan

Marie Törnlöf tvekade innan hon vågade söka tjänsten som verksamhetschef. I dag är hon en trygg chef som har lyckats vinna läkarnas förtroende. Och av personalen på avdelningen blev hon nominerad till årets verksamhetschef.

Sjukhuset ligger mitt i Västervik; strax intill kyrkan, inte långt från hamnen och utloppet mot Tjust skärgård. Bad, båtliv, den årliga visfestivalen och annat somrigt som ofta förknippas med Västervik känns dock en aning avlägset denna gråkalla morgon när Marie Törnlöf, verksamhetschef vid barn- och ungdomskliniken på Västerviks sjukhus, kliver in på läkarmötet för att lyssna till dagens aktuella patientrapporter.

Hon är tillbaka från semestern och möts av en hoper glada hej.

Snart drar överläkaren Jan-Åke Hammersjö några patientfall som måste ägnas extra uppmärksamhet. Barn- och ungdomsmedicin är en specialitet som kräver bred kompetens. Verksamheten omfattar allt från intensivvård av för tidigt födda barn till vård och behandling av ett brett spektrum sjukdomar.

– Vi måste vara beredda på det mesta och kunna ta emot allt ifrån svårt sjuka hjärtbarn till akuta kruppar, säger Marie.

Se till allas behov
Marie Törnlöf har en gedigen kunskap om sin klinik. Hon började här som färdigutbildad sjuksköterska 1989. Efter sin barnsjuksköterskutbildning i mitten av 1990-talet arbetade hon som avdelningschef fram tills för ett och ett halvt år sedan då hon tillträdde tjänsten som verksamhetschef.

– Men det var i elfte timmen jag sökte jobbet och jag funderade oerhört mycket fram och tillbaka innan jag bestämde mig. Jag behövde nya utmaningar, men tänkte också en hel del på vad mitt chefskap skulle innebära i kontakten med läkarna. Alternativet att gå tillbaka till det kliniska och jobba som barnsjuksköterska fanns givetvis. Men så blev det inte.

Att hon som är sjuksköterska utsågs till chef även över läkare sågs inte som en självklarhet till en början.

– Jag känner mig trygg i min roll nu och jag har god hjälp av den medicinskt ledningsansvarige läkaren Jan-Åke Hammersjö. Vi kompletterar varandra väl och har ett fint samarbete. Jag känner också att det finns acceptans för mig i personalgruppen. Men att jag är sjuksköterska har inte alltid uppskattats av alla doktorer.

Egentligen tror inte Marie att det handlade om att läkarna misstrodde hennes kapacitet. Snarare att en del av dem var oroliga för att hon inte skulle ha förståelse för deras profession. ”Hur ska du kunna förstå vad vi behöver?” som en läkare uttryckte under ett samtal.

– Men ett gott ledarskap handlar inte om vilken grundutbildning jag har utan om min förmåga att se vad alla yrkesgrupper behöver. Numera är jag arbetsgivarrepresentant. Min uppgift är att leda hela kliniken och se till allas behov. Jag tillhör inte längre sjuksköterskegruppen, och jag kallar dem inte mina kolleger. Som chef kan man inte i alla lägen vara en i gänget.

Fika ger kontakt
Trappan upp till fikarummet tas i några långa, snabba kliv. En stund i soffhörnet med kaffe och macka innebär lite vila och kontemplation, men också viktiga möten och senaste nytt från medarbetarna. Som chef tycker hon det är viktigt att också bidra till att ha kul på jobbet.

– Kaffepauserna är så oerhört värdefulla. Det är då jag har möjlighet att träffa alla. Här avverkas stort och smått, högt och lågt och det brukar bli många skratt.

Som i dag när Marie bryggt en ny omgång kaffe. Brutalt starkt, är några omdömen. Perfekt, kontrar Marie.

– Hon är väldigt öppen och social. Och så vet man var man har henne, säger sjuksköterskan och tillförordnade avdelningschefen Lotta Ohlsén. Marie håller inte alltid med, men det går att resonera om allt. Man processar och hittar nya vägar tillsammans.

Marie lyssnar in – väger för och emot, funderar, analyserar, återkopplar och tar beslut.

Personlighetsanalysen på ledarutvecklingsprogrammet, som regionförbundet i Kalmar län dragit igång, visar en person som är social, realistisk, jordnära, noggrann in i minsta detalj, sympatisk och hjälpsam.

Öppenhet ger tillit
Marie har gjort sig känd för att kunna få med sig personalen även i svåra beslut.

–?Vi hade några riktigt tuffa år med sparbeting på tio procent under 2003 och 2004. Jag arbetade som avdelningschef då och det var inte lätt att ta beslut om neddragningar. Att det gick bra tror jag bland annat berodde på att jag hela tiden höll fast vid att prata med personalen om vad som pågick.

Öppenhet ger tillit och hon har alltid trott på samverkan för att hitta lösningar.

–?Men det är klart, lönerevisionerna när jag som avdelningschef förhandlade om individuella löner var inte alltid smärtfria. Efteråt var det alltid någon som inte tyckte om mig.

Letar schemalösningar
En stund senare försöker Marie, Lotta och diabetessjuksköterskan Karin Jönsson hitta lösningar för att kunna ägna klinikens diabetespatienter mer samlad tid.

– Våra diabetespatienter behöver bestämda dagar då diabetessjuksköterskan är tillgänglig för dem. Vi har specialistkompetens för en rad diagnoser, men eftersom vi är en liten klinik finns det ingen möjlighet till renodlade tjänster.

Såvida inte sjukhusledningen vill satsa på en halvtidstjänst rakt av förstås, tänker de högt. Men det verkar inte riktigt vara något att hoppas på. Det blir ett trixande med schemat för att hitta en dag i veckan då patienterna garanterat ska få träffa sin diabetessjuksköterska.

– Jag älskar att administrera och organisera, säger Marie. Det är nog själva förutsättningen för det här jobbet.

Mot ständig förbättring
Att organisera betyder också att utveckla och förbättra. Sedan några år har olika typer av förbättringsarbeten haft hög prioritet på kliniken.

– Det handlar om att ständigt mäta och utvärdera våra resultat. Fokusera på viktiga frågor, sätta upp mål, utveckla och utvärdera. Det ger ökad patientsäkerhet, nöjdare kunder och ett ännu bättre samarbete mellan professionerna, sammanfattar Marie.

Ett förbättringsarbete som är högaktuellt just nu gäller klinikens värdegrunder.

Tidigt i höstas hade personalen en utvecklingsdag där det diskuterades vilka värdegrunder kliniken ska stå för. Man har nu enats om tre att ha med sig i det dagliga jobbet: Barnet i fokus, Professionell vård – mätbara kvalitetsmål och Trygghet i personalgruppen.

Tillsammans granskar också personalen att de följer FN:s konvention om barns rättigheter och NOBAB:s (Nordisk förening för sjuka barns behov) riktlinjer för barn på sjukhus.

– Det kan tyckas självklart att alltid ha barnperspektivet i en barn- och ungdomskliniks beslut och åtgärder. Det har vi också, men jag tror att vi kan bli ännu bättre på det.

Klart uppsatta mål driver arbetet framåt, understryker Marie.

– Vi lever i ett samhälle där man blir mer och mer medveten om resultat och det har blivit allt viktigare att kunna presentera resultat över tid. Våra patienter och deras föräldrar är väl pålästa och förmår ställa krav. Våra politiker och högre chefer vill veta hur vi arbetar. Då blir faktorer som styrkort, strategiska mål, framgångsfaktorer och nyckeltal till god hjälp.

Som ett led i förbättringsarbetet finns en resultattavla uppsatt på kliniken där patienterna, deras föräldrar och medarbetarna kan följa klinikens arbete från mål till resultat. Det kan handla om bemötande, hygienregler och medicinska resultat. Allt följs upp månadsvis.

Överblick och detaljer
Det är med viss förtjusning som Marie kastar sig in i siffror och tabeller. Jo, hon medger att hon gillar att dyka ner och analysera resultat. Men det gäller förstås att hålla balansen. Inte förlora sig i siffrorna utan alltid se till verksamheten och patienterna. Och självklart – alltid återkoppla resultaten till medarbetarna så att de känner delaktighet.

På senare år har sjukhuset gått från ekonomistyrning till kunskapsstyrning. Det betyder att fokusera mer på kunskap än på siffror, även om ekonomin självklart är en viktig pusselbit.

Det handlar om att kunna växla mellan helikopter- och grävperspektivet. Både ha överblick och känna till detaljer.

– För oss som leder sjukvårdens arbete är det viktigt att ha god kunskap om hela organisationen och samtidigt en stark känsla för sjukvårdens alla led. Sjukhuschefen Krister Björkegren är ekonom, men har en bakgrund som undersköterska. Jag tror att det har stor betydelse för hans engagemang och intresse för vårt sjukvårdsarbete.

Dialog med ledningen
Det har blivit dags att stämma av det ekonomiska läget i den årliga dialogen med sjukhusledningen. Barn- och ungdomskliniken har klarat sina resultat med stjärna i kanten. ”Grymt bra jobbat”, som sjukhuschefen Krister Björkegren uttrycker det.

Hela sjukhuset har behövt ligga lågt under finanskrisens år 2009 och barn- och ungdomskliniken har tvingats bli oerhört hushållsekonomisk. Det har också gjort att man begränsat sin kompetensutveckling under det gångna året.

– Det finns givetvis en gräns för hur sparsamma vi kan vara på det området. Kompetens är a och o för att vi ska hålla oss på banan, säger Marie.

En annan viktig del av kompetensutvecklingen på kliniken är att se till att kunskapsöverföringen från 40-talistläkarna, som pensioneras de närmaste åren, verkligen tillvaratas.

– Vi jobbar mycket med det i undervisning och handledning.

Utmaningar
Om du kikar i kristallkulan för framtiden – vilka utmaningar finns där?

–?Utmaningen är att tillsammans med medarbetarna fortsätta att driva vår klinik framåt precis som vi gör i dag. Och att vi också ska kunna ge oss tid att då och då stanna upp i jobbet och titta på allt det vi gör.

Hur vill du utveckla ditt ledarskap?

– En stor utmaning skulle vara att lära mig att möta konflikter som kan vara tuffa att ta i. Jag har inga direkta känningar av konflikter på kliniken, men skulle vilja vara väl förberedd om de dök upp.

Hon tycker att det är viktigt att skatta sig själv med fel och brister och har fått många bra insikter genom att gå i handledning under många år. Men att få insikter om sig själv är en mognadsprocess, poängterar hon, som – ”haha” – inte automatiskt kommer med åldern. Man måste jobba för dem.

– Jag försöker att vara en positiv människa och ha tillit till att allt kommer att ordna sig. För många år sedan arbetade jag med en avdelningschef som brukade säga: ”Det rer (Västerviksdialekt) sig med skridskor bara det blir is” Så tror jag det är.

FÅNGAR DAGEN
Marie Törnlöf, 44 år.

Karriär: Sjuksköterska 1989, barnsjuksköterska 1993, avdelningschef för barn- och ungdomskliniken i Västervik 1997– 2008. Nu verksamhetschef på samma klinik sedan 2008.
Förebilder: Det är nog en blandning av min mamma och pappa.
Vision: Carpe Diem
Fritidsintressen: Min familj är viktig för mig, liksom resor med familj och vänner. Jag tränar också och försöker att hålla igång på gymmet tre gånger i veckan. Det ger energi. 

(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 1/2010.)