Tillåt nyutbildade att vara nya
Som nyblivna sjuksköterskor vill vi ha rätt att vara nybörjare. I stället känner sig många pressade av krav på att klara allt, både från sig själva och från omgivningen, visar vår studie.
Vi har precis avslutat tre års studier och ska äntligen få komma ut i arbetslivet som nybakade sjuksköterskor. Men vi, liksom många andra nybörjare, känner en stor nervositet över att ta oss in i arbetslivet. En nyutbildad sjuksköterska intar sin profession med likvärdigt ansvar som en erfaren kollega. Under utbildningen upplevde vi att det fanns en oro över att inte klara av jobbet och vara lika bra som de erfarna. Intresset växte då hos oss att granska hur den nyutbildade sjuksköterskan i dag upplever den första tiden i yrket. Resultatet blev en c-uppsats med syftet att undersöka upplevelser under övergången från student till nyutexaminerad sjuksköterska samt identifiera om det finns faktorer som kan underlätta övergången.
Vi gjorde en litteraturstudie där vi fann att den första tiden i yrket är en mycket ansträngande period, präglad av svårigheter. Övergången beskrivs som en plötslig omställning, ett abrupt inträde och upplevelsen att vara ny och oerfaren var chockartad. Detta var för många överväldigande och tärande.
Redan under 1960-talet studerade omvårdnadsforskaren Marlene Kramer övergången från student till nyutbildad sjuksköterska och myntade då begreppet »reality shock«. Sjuksköterskorna kände sig då inte alls förberedda för den verklighet som väntade dem. Det är intressant att det fortfarande, 40 år efter Kramers arbete, upplevs som en chock att komma ut i verkligheten.
Ett resultat i litteraturgenomgången som påverkade sjuksköterskornas upplevelser av första tiden i yrket var mötet med kolleger på den nya arbetsplatsen. Dagens sjuksköterskor med en akademisk examen är tränade i att kritiskt granska, utmana erfarenheter och använda forskningsresultat i sitt arbete. Men de nyutbildade upplevde den första tiden som en kamp för att bibehålla sina kunskaper och värderingar från utbildningen. Det fanns en tendens att nya sjuksköterskor efter tre månader i yrket hade tagit till sig rutiner, traditioner och tillägnat sig en viss sjukhusjargong från avdelningen utan att ens ifrågasätta.
Vidare visade studien att de kunde uppleva att det fanns höga förväntningar hos kolleger att man som färdigutbildad och legitimerad sjuksköterska ska kunna allt och snabbt fungera som en kompetent och erfaren kollega. De nya jämförde sina prestationer konstant med erfarna sjuksköterskor. De upplevde stress och otillräcklighet för att hinna slutföra sina arbetsuppgifter och ville undvika att lämna över uppgifter till kolleger på nästa skift.
För att mäkta med dilemmat, att inte hinna utföra omvårdnad på ett önskvärt sätt och klara av att hantera den stressade situationen, kunde de nyutexaminerade intala sig själva att detta kommer att förändras bara den första tiden i yrket är över.
Kvarstod dock dilemmat kunde en rollkonflikt uppstå. Konflikten kunde växa så starkt att de ifrågasatte och tvekade över sitt yrkesval. Detta kunde leda till att de ville byta arbetsplats eller undvek patientkontakt.
En fråga vi ställde oss var varför den nyutexaminerade sjuksköterskan har orimligt höga krav på sig själv när det är helt normalt att hon/han inte kan klara arbetsuppgifterna i samma takt som en erfaren kollega. En omvårdnadsåtgärd som för en erfaren bara tar några minuter att utföra, tar naturligtvis längre tid för en som är ny. Det borde betraktas som naturligt att vara nybörjare. Vi anser att utrymme och tid för den nyutexaminerade måste finnas för att minska tidspressen och den stress den orsakar.
Ytterligare resultat från litteraturstudien visade att den övervägande skillnaden mellan att vara student och nyutbildad sjuksköterska var känslan av ansvar. Som studenter upplevde de sig väl förberedda inför sjuksköterskerollen med ansvaret det förde med sig. Men som yrkesverksamma insåg de plötsligt ansvarets bredd och komplexitet och upplevde det som något nytt. De hade som studenter inte fått möjligheten att fatta egna viktiga beslut eller haft det övergripande ansvaret. En konsekvens av den upplevda ansvarskänslan och de krav som sjuksköterskerollen innebar, var att de nya sjuksköterskorna inte kunde släppa tankarna på arbetet vid passets slut. Vi anser att det är oerhört viktigt att en tid av återhämtning finns för att undvika utbrändhet och risken att nyutbildade väljer att lämna yrket.
Vi fann också att det kunde finnas en attityd i vården att de nyutbildade bäst lärde sig ovana och okända moment på egen hand. Denna ovilja från erfarna kolleger att erbjuda hjälp kunde skapa en känsla av bristande kontroll, vilket upplevdes som obehagligt och skrämmande. De som inte upplevde en miljö där de kunde ställa frågor beskrev att deras initiala chock av övergången förstärktes. Resultat visade att även feedback från kolleger, såväl positiv som negativ, är mycket betydelsefullt och bidrar till att den nyutbildade upplever övergången som mindre överväldigande. Vi anser att det bör vara en självklarhet att som nybörjare få ställa frågor till erfaren personal under sin första yrkesverksamma tid.
Litteraturgenomgången visade också att en viktig förutsättning för en lyckad övergång är att nyutbildade sjuksköterskor får en välplanerad introduktion och möjlighet att lotsas in i arbetet. De måste få tillfälle att öva upp sin yrkesskicklighet innan de mest krävande arbetsuppgifterna ska utföras.
Resultatet visar entydigt att övergången från student till nyutexaminerad sjuksköterska är en stressig period. Men trots att de upplever stress och frustration upplevs detta som något normalt.
Hur ska trenden brytas? Tillgång och upplevelse av stöd stärker den nyutbildade i sin rolladaption. Den nya sjuksköterskan besitter kunskaper om utveckling och kritisk granskning av vården och är en tillgång för att förbättra omvårdnaden. Resultatet av att stödja nyutexaminerade är att de stannar kvar i yrket vilket är till den enskilda patientens fördel och bidrar till kontinuitet och därmed en bättre hälso- och sjukvård.
Vårdverksamheten och sjuksköterskeutbildningen har båda en påverkande roll för upplevelsen av den första tiden som yrkesverksam. Därför bör medvetenheten finnas om dess enorma betydelse för den nya sjuksköterskans inträde i sitt yrke. Behovet av en förändring bör uppmärksammas så att rätt stöd utformas och kan bidra till ett mindre abrupt inträde i yrket.
Vi vill att vården ska tillåta nyutexaminerade att vara nya, alla har vi någon gång befunnit oss i en nybörjarposition. Framkalla minnen från din tid som nyutexaminerad i yrket och hjälp de nya i rätt riktning. Det är de nyutbildade som är vårdens framtid.
Och du som är nyutexaminerad: Ha en realistisk bild av dig själv och din kompetens. Ta inte på dig orimliga uppgifter, utan ta emot erbjudan om hjälp. Tillåt dig själv att vara ny, våga ställa krav och jämför dig inte med andra utan ta saker i egen takt. Och glöm inte att inga frågor är onödiga, det är besvarade frågetecken som förbereder dig att stå på egna ben!
Text:
Angelica Eriksson är sjuksköterska på dialysmottagningen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. aner79@gmail.com
Anna Ulvås är sjuksköterska på strokeenheten vid Östra sjukhuset i Göteborg. annaulvas@yahoo.com