Veronique Bulat riktigt bubblar av belåtenhet när hon kommer ut ur rummet efter en av tre workshoppar på avdelning Stockholms kvällsmöte för studenter. Hon har fått fråga, och hon har fått svar.


Veronique Bulat är snart färdig sjuksköterska från Röda korsets högskola. Efter 20 år som vårdbiträde i Stockholms stad bestämde hon sig för tre år sedan för att bli sjuksköterska. Till sommaren är hon klar.



– Jag ville gå vidare. Och jag ville gå en högskole­utbildning. Om inte sjuksköterskeutbildningen hade varit det hade jag aldrig gått den, säger hon och längtar redan efter att förkovra sig ännu mer.


Men nu närmar sig sanningens ögonblick: det gäller att få ett jobb. Veronique Bulat har redan skaffat sig ett, åtta veckors sommarvikariat på Sabbatsbergs akutgeriatrik. Lönen som hon förhandlat sig till är hon nöjd med. Men det är så mycket annat: arbetstider, ob-ersättningar, semesterregler. Hur bestäms detta?



Veronique Bulat blev studerandemedlem i Vårdförbundet i december i fjol. Alldeles för sent, tycker hon själv – hade hon vetat hur förmånligt det var hade hon lämnat sitt gamla fackförbund mycket tidigare. Men nu utnyttjar hon den möjlighet som avdelning Stockholm ger för att fördjupa sig ännu mer i mysterierna kring kollektivavtalet, hur man förhandlar lön och vad det innebär att ha en legitimation. 


Om det handlar de tre workshoppar som avdelningen erbjuder den här kvällen – vid sidan av lite varm paj och några trevliga presenter.


– Vi hittade på olika arrangemang och bjöd in studenterna. Nästan ingen kom och vi fick ställa in. Så vi bestämde oss för att i stället fråga dem hur de ville ha det, berättar Eva Nowak, vice ordförande i Stockholmsavdelningen och en av tre i den särskilda medlemsvärvningsgruppen.



Ett av resultaten av den enkät som gick ut till studenterna är de här kvällsarrangemangen. Tre rejäla genomgångar av viktiga områden och en bit mat mitt i programmet. Första gången kom 49 studenter, den här gången lite mer hanterliga 33. De flestamedlemmar, men också några medföljande kompisar som inte var medlemmar. Av tolv ickemedlemmar blev två medlemmar under kvällen, några till funderar vidare ett tag till.



Gvendolina Svjatoha, som går utbildningen till röntgensjuksköterska på Karolinska institutet, gick med i Vårdförbundet redan under första terminen.


– Det kom någon från Vårdförbundet och värvade mig. Jag kände att det var tryggt att bli medlem också som student, säger hon.
Någon konkret nytta av sitt medlemskap har hon inte haft hittills. Men nu, som sjätteterminsstudent och snart på väg ut i arbetslivet, känns det att det är på allvar.


Vad ska jag tänka på när jag söker jobb? Hur förhandlar man om sin lön? Hennes frågor är många och nu hoppas hon att det ska klarna.
För Gvendolina Svjatoha har det ändå gått bra såtillvida att hon har fått ett vikariat på Karolinska Solna fram till den 30 september.



För Tamara Chernikova är det inte lika ljust. Hennes jobbansökningar verkar »ha försvunnit i rymden« – någon respons på dem har hon i alla fall inte fått. Därför behöver hon utveckla sitt cv. Så hon utnyttjar den möjlighet att få hjälp med det som förbundets studerandeombudsman Tanja Wijkmark erbjuder under kvällen.


– Jag vill veta hur man gör här i Sverige, säger hon. Hemma i Uzbekistan behövde jag inte fundera på det, jobbet kom till mig av sig självt, förklarar hon.



Studentträffen den här tisdagskvällen är en av flera åtgärder för att nå studenterna. Bokbord i korridorerna, deltagande i arbetsmarknadsdagar är exempel på andra. Eva Nowak och hennes kolleger i medlemsvärvargruppen försöker hitta fler metoder att se till att Vårdförbundet syns ännu mer bland studenterna än man gör nu. Inte minst när studenterna kommer ut på sin verksamhetsförlagda utbildning.


– Ibland värvar vi studenterna på skolan, men sedan när de kommer ut på sina praktikplatser finns inte Vårdförbundet där. Våra förtroendevalda måste bli ännu mer synliga, säger Eva Nowak.



Så pinglar koskällan igen, signalen till att nästa workshop börjar. Nu ska det handla om lag, kollektivavtal och enskilda anställningsavtal.


Finns det någon lägsta lön som arbetsgivaren måste betala ut? Hur fungerar kollektivavtalet? Vad måste man tänka på om arbetsgivaren inte har något avtal? Ingalill Sundström och Marika Olsson, som båda sitter med i avdelningsstyrelsen, spelar upp små scener om de situationer man som ny på arbetsmarknaden kan hamna i. De tio studenterna runt bordet kommer med sina inlägg, svar och frågor om vartannat. Färgen stiger på deras kinder. Så ringer koskällan igen, signalen för att de 40 minuternas workshop är slut.


– Det blev mycket bättre än jag hade förväntat mig, sammanfattar Veronique Bulat.