Josefin Rahmqvist Linnarsson, doktorand inom forensisk omvårdnad vid Linné­universitetet i Kalmar, är mitt uppe i arbetet med sin avhandling om omhändertagandet av våldsdrabbade och deras familjemedlemmar på akutmottagningar.



När hon började leta efter handlingsprogram om bemötande av våldsoffer hittade hon väldigt få som hade annat fokus än omhändertagande av kvinnor och barn.

— Kommer en patient blåslagen till en akutmottagning vill jag som sjuksköterska veta hur jag ska göra, oavsett personens kön, ålder, etnicitet eller socioekonomiska status. Därför tycker jag att det är iögonfallande att så få program handlar om bemötande av våldsoffer utöver utsatta grupper som kvinnor och barn, säger hon.


Josefin Rahmqvist Linnarsson har än så länge bara samlat in data från sin första delstudie, som bygger på en enkät till chefer vid akutmottagningarna på alla Sveriges sjukhus. Frågorna har bland annat gällt om det finns handlingsprogram för omhändertagande av vålds­offer, om personalen utbildas i bemötande, och om hur många som kommer till akuten på grund av våldsbrott.


— De flesta vet inte hur många de är, vilket styrker bilden av att det knappast finns någon statistik över antalet brottsoffer som tas om hand på akutmottagningarna. Ett undantag är Södersjukhuset i Stockholm, säger Josefin Rahmqvist Linnarsson.



När det gäller handlingsprogram och utbildning vet man mer. Omkring 60 procent har handlingsprogram för hur våldsoffer ska tas om hand. Josefin Rahmqvist Linnarsson tycker att det är en positiv siffra, även om granskningen av kommentarerna visar att de flesta har tydligt fokus mot kvinnor och barn. 


Ett eftersatt område är också omhändertagandet av närstående. De finns allt för sällan med i program eller utbildningar. Ändå har även de drabbats av våldet, och har dessutom stor betydelse för patientens förmåga att återhämta sig.



Utbildningsinsatser finns och riktas framför allt mot sjuksköterskor, och i viss mån undersköterskor och kuratorer. 


Josefin Rahmqvist Linnarsson anser att det faller inom ramen för sjuksköterskans omvårdnadsansvar att upptäcka och förebygga våld.


— En patient kan söka vård vid en akutmottagning sju gånger för skador som hon eller han inte säger har uppkommit genom våld. Det är vårdens sak att upptäcka den bakom­liggande orsaken till skadorna, och förebygga så att det inte händer en åttonde gång.