Forskningen släpar efter

Regeringen satsar stora summor på att få de nya rutinerna för patientsäkerhet att fungera. Men inte en krona läggs på öronmärkt forskning, trots att området är eftersatt.

Alla är överens om att patientsäkerhet är viktigt men på nationell- och landstingsnivå har det hittills mest varit fina ord. Varje år skadas omkring 100 000 patienter i vården och 3 000 dör. Förutom de drabbades lidande innebär det 640 000 extra vårddygn till en kostnad av fem miljarder kronor. Det är oacceptabelt och nu satsar regeringen över 2,5 miljarder på ökad patientsäkerhet. Merparten består av prestationspengar till landstingen, kvar blir 475 miljoner kronor som ska användas till annat. Vad de ska gå till vill socialminister Göran Hägglund inte berätta än, klart är dock att inte en krona är avsatt till forskning. På utbildningsdepartementet bekräftar man att det inte finns några forskningspengar särskilt vikta för patientsäkerhet. ?

I vården bedrivs visserligen många både större och mindre studier på patientsäkerhetsområdet, men samordning och systemtänkande saknas.

Patientsäkerhetsrörelsen har hittills haft mycket litet inflytande på konkreta strategier och system, säger John Ovretveit, professor i medicinsk organisations-, lednings- och innovationskunskap och forskningsledare på MMC, Medical management centre vid Karolinska institutet i Stockholm. Han hävdar till och med att Sverige ligger flera år efter grannländerna Norge och Danmark när det gäller patientsäkerhet och patientsäkerhetsforskning, och ännu längre efter länder som USA, Holland, Storbritannien och Australien. ?

Patientsäkerhetsforskningen är ett stort problem i hela Norden. Det anser de insatta forskare, sjuksköterskor och läkare som Vårdfokus har kontaktat i Norge, Danmark och Sverige. De i våra grannländer håller alltså inte med om att deras länder skulle ligga långt före Sverige. Vårdförbundets vice ordförande Lisbeth Löpare Johansson och Gunilla Svensmark, konsulent vid det danska sjuksköterskeförbundet Dansk Sygeplejeråd, säger spontant att den nordiska forskningen är rudimentär och åtminstone i Sverige hänvisas ofta till utländska studier. ?

Ryktet att Danmark skulle ligga långt framme kan bero på den danska lag från 2003 som året efter öppnade för anonyma anmälningar. Det tror till exempel läkaren Beth Lilja, kanslichef på Dansk selskab for patientsikkerhed. Lagen har inneburit större öppenhet, en mängd information som följts av åtgärder, och gjort det lättare att bedriva patientsäkerhetsarbete. Men arbetet är inte systematiskt och handlar mer om kvalitetsutveckling än forskning. I Danmark finns det bara små forskningsöar på patientsäkerhetsområdet och inga särskilda resurser, enligt sjuksköterskan och filosofie doktorn Marianne Lisby som i höstas disputerade på en avhandling om felmedicinering. Hon tror att det måste göras strategiska insatser för att stimulera utveckling av teoribildning och forskningsmetoder. I Norge har två avhandlingar lagts fram på patientsäkerhetsområdet men varken på Nasjonal enhet for pasientsikkerhet eller Nasjonalt kunnskapssenter for helsetjenesten anser man att Norge har någon stark forskningstradition på patientsäkerhetsområdet. ??

Carina Svensson, nu pensionerad från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, var sekreterare i den patientsäkerhetsutredning som föregick den nya lagen. Hon säger att den allmänna föreställningen nog fortfarande är att det är slarv och okunnighet som äventyrar patientsäkerheten, och om bara alla lärde sig hur det ska vara så ordnar sig allt. Hon efterlyser kunskap, och kunskap får man genom forskning. Men i dag finns inga självklara institutioner att söka till i Sverige, inget nav där man är långt framme. ?

Forskare har nu gått samman i ett nordiskt nätverk. Sjuksköterskan och doktoranden Annette Erichsén Andersson i nätverket konstaterar att det hittills inte har funnits någon stor institution som har bedrivit patientsäkerhetsforskning.