Distriktssköterskan Eva Österlund Efraimsson har för sin avhandling studerat kommunikationen mellan patient och sjuksköterska på kol-mottagningar. Hon upptäckte då att samtalen oftast handlade om de fysiska och medicinska besvären. Däremot frågade sjuksköterskorna sällan om patientens rädsla och funderingar. Inte heller handlade samtalen om hur patienten såg på att sluta röka; om han eller hon ville det och i så fall hur det skulle kunna gå till.


I en av studierna i avhandlingen gjordes en intervention där hälften av patienterna slumpades till en intervention och den andra hälften till en kontrollgrupp. Båda grupperna fick standardvård, men interventionsgruppen fick två extra besök till en distriktssköterska specialiserad på kol, kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Vid de två besöken fokuserade sjuksköterskan på egenvårdsutbildning och stöd för att sluta röka.


Interventionen resulterade i en säkerställd skillnad i interventionsgruppen. Patienternas andningsbesvär minskade, den fysiska aktiviteten ökade och den psykosociala hälsan blev bättre. I den gruppen slutade 6 av 16 patienter att röka, medan ingen av de 14 patienterna i kontrollgruppen slutade. 


Eva Österlund Efraimsson drar bland annat slutsatsen att för att kunna stödja patienter med kol i att göra livsstilsförändringar behöver sjuksköterskor mer utbildning och träning i kommunikation. Det gäller även sjuksköterskestudenter och sjuksköterskor i specialistutbildning. Hon anser också att kompetensen i att kommunicera måste öka hos personal i den slutna vården. 


Särskilt behöver vårdpersonalens förmåga att ställa öppna frågor och att lyssna på ett reflekterade sätt bli bättre så att patientens egen motivation lockas fram, anser hon.