"Eftersom det inte finns något kollektivavtal här behöver jag inte vara med i Vårdförbundet. Det har min arbetsgivare sagt.”


Det är en inte helt ovanlig replik Ulla Althin, ordförande för Vårdförbundet i Stockholm, får höra när hon har en medlem på tråden som just har skickat in en utträdesansökan.


— Ibland lyckas jag övertyga henne om att det just därför är extra viktigt att stanna kvar som medlem. Men inte alltid, suckar Ulla Althin.


Hon tror att många medlemmar som tidigare arbetat åt kommun eller landsting lite aningslöst tror att det är lika tryggt och välordnat på den nya arbetsplatsen. Men så ser verkligheten inte alltid ut. Ulla Althin berättar om ett samtal med en medlem alldeles nyligen.



Medlemmen visade upp anställningsavtalet med sin nya, privata arbetsgivare. Visserligen var lönen lite högre än den hon hade haft förut, men semestern var kortare, övertidsersättningen hade hon avtalat bort och kompetensutvecklingen skulle ske på fritiden.


Ulla Althin kunde bara konstatera att Vårdförbundet inte kunde göra något.


— Det enda råd jag hade var att hon kunde säga upp sig för att komma ur knipan — och det gjorde hon faktiskt, berättar Ulla Althin.


Den privata vården har växt kraftigt sedan vårdvalet kom. Vårdförbundet har nu medlemmar på 637 privata företag. Där finns 26 procent av medlemmarna. De flesta privata företag har kollektivavtal, men man känner till minst 38 företag som är utan avtal.


Hur många oorganiserade arbetsgivare med oorganiserade sjuksköterskor eller barnmorskor det finns är omöjligt att hålla reda på.


De tre regionala skyddsombuden söker upp medlemmar på företag utan kollektivavtal. Det har de laglig rätt till, och statsbidragen täcker än så länge hela kostnaden. Även till andra arbetsplatser bjuder Vårdförbundet in sig själva.


— Det är sällan något problem att få komma, vi har hittills inte fått nej. Vi har väl en viss respekt med oss trots allt, säger Ulla Althin.



Facklig tid finns i landstinget, kommunerna och några av de större privata koncernerna. Men på de små före­tagen är det omöjligt att få till facklig tid. Avdelningen ersätter därför några förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst när de bedriver upp­sökande arbete på dessa arbetsplatser.


Att värva studenter har varit rätt framgångsrikt. Men när studenterna är färdiga med sina studier och har börjat arbeta lämnar många förbundet. Ulla Althin berättar att avdelningen har försökt bjuda in till lunchsamtal för att prata med de nya och hjälpa dem att bygga nätverk.


— Tyvärr har det inte gått så bra. De nya sjuksköterskorna har helt enkelt inte tid att gå ifrån för att träffa oss. Så nu funderar vi över andra sätt att nå dem, säger Ulla Althin.