Barnsjuksköterskan Björn Tingberg är förvånad över vad hans studier visar trots att han har jobbat länge med utsatta barn. Sedan tidigare är det välkänt att vården missar många barn på grund av okunskap och rädsla.

— Men de här barnen har fått dia­gnosen fysisk misshandel eller sexuella övergrepp. Då kan man inte längre skylla på att man inte har sett.

Björn Tingbergs journalgranskning vid Astrid Lindgrens barnsjukhus visar att hos bara 51 procent av de misshandlade barnen fanns dokumentation om att det hade gjorts en anmälan till socialtjänsten, trots att vårdpersonal enligt lag måste slå larm. Siffran kring sexuella övergrepp var något bättre, 62 procent. Men där hade Björn Tingberg förväntat sig att alla anmäldes.

— 62 procent är jättelågt. I tre fall uppgav familjerna att de redan hade kontakt med socialtjänsten men det kan lika gärna ha handlat om att få hjälp med hyran. Vården tog aldrig reda på det. Vi är helt enkelt glada att slippa undan, säger han.

Anmälningsplikten gäller bara till socialtjänsten men Björn Tingberg anser att man åtminstone har ett moraliskt ansvar att också gå till polisen. Men inte heller det är självklart bland vårdpersonal, visar hans avhandling.

Sjuksköterskor är sämre än läkare på att anmäla, trots att skyldigheten är lika stor. Björn Tingberg menar att det är inbyggt i hierarkin.

— Vi sjuksköterskor skyddar oss bakom att det finns någon högre upp. Det är oerhört bekvämt att lägga ansvaret på någon annan. I vanliga fall har vi ett bra barnperspektiv men här tänker vi mer på oss själva, eller på föräldrarna.

Sjuksköterskor tycker att det är svårt att kombinera rollen som omvårdare och att vara någon sorts polis. Men Björn Tingberg menar att sjuksköterskornas uppgift är att vårda, inte döma.

— Min egen strategi är att tänka på mitt uppdrag, inte utse en förövare. Då kan jag bete mig som jag brukar.

Samtidigt gäller det att förhålla sig neutralt till föräldrarnas berättelser och inte låta sympatierna tippa över.

— Trevliga föräldrar är det misshandlade barnets värsta fiende.

I hans intervjuer med sjuksköterskor framkommer också att man ibland tror att läkaren måste vara med på tåget för att det ska vara någon idé att själv göra en anmälan. Argumentet är att det ju ändå är doktorn som måste driva den medicinska utredningen. Men Björn Tingberg menar att farhågan om att möta motstånd är en myt.

— Min erfarenhet är att patientansvarig läkare ändå skriver de remisser som krävs, även om han eller hon inte har samma misstanke. När sjuksköterskan väl har bestämt sig faller det ofta väl ut men de flesta vet inte det.

Avhandlingen visar hur viktigt det är att tala klarspråk och samarbeta på sjukhuset. När röntgenpersonal skriver att resultatet från en datortomografi kan bero på att ett spädbarn har skakats ökar chansen att det startas en misshandelsutredning och blir en anmälan.

— Det räcker inte att beskriva fynden, det måste stå svart på vitt.

Samtidigt understryker Björn Tingberg att anmälningsplikten även omfattar röntgenpersonalen som inte behöver vänta på att någon annan ska reagera utan själva borde slå larm.

Han poängterar att problemet med få anmälningar inte bara finns vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Tvärtom kan det se värre ut i resten av landet eftersom Sveriges första barnskyddsteam, Mio, som startade här i våras jobbar aktivt med utbildning.

Trots att det handlar om lagbrott efterlyser inte Björn Tingberg sanktioner mot dem som låter bli att anmäla. I stället gäller det att jobba med atti­tyder, utbildning och rutiner. Vårdpersonal behöver också lära sig vad socialtjänsten faktiskt gör. En vanlig invändning är att en anmälan inte spelar någon roll, ”soc gör ändå inget”.

— Det är en pedagogisk katastrof att sekretesslagen hindrar återkoppling till oss i vården. Därför är det åtminstone bra att lära sig hur de jobbar.

Nu håller barnskyddsteamet, där Björn Tingberg arbetar, på att utbilda personal. Mio har även tagit fram en broschyr om anmälningsplikten, hur man gör och råd kring kontakten med föräldrarna.

— Vårt stora mål är att barnmisshandel ska finnas med som en medveten diagnos. Inte sist på listan, utan mycket tidigare.