SOS-sjuksköterskan gjorde ett klassiskt misstag. Han låste sig vid en uppfattning och hörde sedan inte vad ropet på hjälp egentligen handlade om. Fenomenet kallas ”wrong train syndrome”, på svenska skulle vi kanske säga ”fel spår”, och kan få ödesdigra följder.

I det här fallet ledde det till att 23-årige Emil Linell dog med brusten mjälte. SOS-sjuksköterskan åtalades för vållande till annans död för att han inte skickade ambulans och riskerar sex års fängelse. I november avgörs fallet i Stockholms tingsrätt.

Men hur kunde den erfarna sjuksköterskan misstolka Emils andningssvårigheter? Varför ställde han inte fler frågor? Varför omvärderade han inte när han hörde desperationen och Emils upprepade vädjanden?


I förundersökningen går det att utläsa att SOS-sjuksköterskan hade låst sig vid att Emil upplevde en panikattack. Faktum är att Emil uppvisade många av de symtom som ses vid panikångest: andnöd, svimningskänsla, domningar, ångest.

Det är svårt att skilja symtomen vid en panikattack från allvarliga fysiska sjukdomar, säger Per Carlbring, professor i psykologi vid Umeå universitet och expert på paniksyndrom.


— Om man misstänker att en person drabbats av en panikattack bör man därför se till att den kommer till läkare om det är första gången, eftersom man kan få exakt samma symtom vid flera fysiska sjukdomstillstånd, säger han.


I utskriften från samtalet mellan Emil och SOS-sjuksköterskan framgår att sjuksköterskan två gånger frågar: Har du haft sådana här panik­attacker förut någon gång? Båda gångerna svarar Emil nej.


— Det verkar som om sjuksköterskan snabbt bestämde sig för att det var något psykologiskt. Men även om det hade varit så borde man ha tagit reda på om det kunde vara en somatisk orsak till symtomen eftersom Emil sa att han inte haft sådana attacker tidigare, säger Per Carlbring.


På Socialstyrelsen utreds just nu ett 50-tal anmälningar mot SOS Alarm som har kommit in bara under det senaste året. Maria Carlund, inspektör på Socialstyrelsens tillsynsavdelning berättar att det är några symtom där det sker återkommande felbedömningar.


— Det är vanligt att just andningsproblem misstolkas. Dessutom ser vi flera felbedömningar när det gäller blodförgiftning och det tredje gäller personer som har kräkts och det har tolkats som magsjuka fast det egentligen har varit symtom på hjärtinfarkt eller stroke, säger Maria Carlund.

Socialstyrelsens utredning har särskilt fokus på tre problem som förekommer i anmälningarna:

  • bedömningar
  • prioriteringar
  • kompetens

— De vanligaste klagomålen är att man blivit nekad eller fått vänta länge på ambulans. Anmälarna upplever även att de inte har blivit tagna på allvar, att man inte har lyssnat på dem. Det är inte alltid det har lett till dödsfall, men vissa har gjort det. Bedömning på telefon är jättesvårt, men just därför är det så viktigt att ta reda på rätt saker för att få ett bra underlag, säger Maria Carlund.


Det finns olika orsaker till att bedömningsunderlaget blir felaktigt eller otillräckligt, menar hon.


— Det kan vara att man gör en för grund intervju, att man inte tror på patienten, eller tolkar ett speciellt symtom, som till exempel andningssvårigheter, som något annat än vad det verkligen är. Det kan ibland också vara så att sjuksköterskan inte har följt beslutsstödet.


Det är vanligt med samtal till SOS Alarm från personer som upplever panik­attacker, omkring 200 000 personer i Sverige lider av det. Även Per Carlbring betonar vikten av att få fram mer information från den som ringer för att kunna avgöra vad det handlar om.

  • Har det hänt något liknande tidigare?
  • Vad är det personen är rädd för ska hända?
  • Vad är det för tankar som går genom huvudet just nu?



Om det handlar om en panikattack så brukar personen lugna ner sig efter ett tag, enligt kriterierna ska kulmen nås efter 10 minuter, då ska det värsta vara borta.


— Har personen återkommande panik­attacker är det förstås mindre sannolikt att det är något somatiskt och det måste finnas en balansgång när det gäller hur många gånger man kan åka ambulans till akuten. Men det är viktigt att utesluta andra allvarliga sjukdomar, särskilt om det är första gången personen drabbas, understryker Per Carlbring.