Hur kan man se en massa problem i sitt jobb som för lite tid, för få personal, bristfällig utrustning och för lite uppskattning från chefen men ändå tycka att patienterna får bra vård?


Det frågade vi oss på Vårdfokus när vi läste resultatet av Vårdförbundets stora medlems­undersökning som presenterades på den nyligen avslutade kongressen.


Medlemmarnas syn på sig själva och sitt arbete är fyllt av motstridiga uppfattningar. När vår reporter grävde vidare fann hon bakgrunden i kallet och professionen. I många år har ordet ”kall” varit något av det värsta man kunnat säga om vårdyrkena. Det signalerade kvinnlig underordning, dålig lön och sentimental uppoffring.


Men egentligen betyder ordet i sig bara ”livsuppgift”, och där kanske ändå många känner igen sig även i dag. Valet att arbeta i ett vårdyrke innebär att satsa mer av sig själv än i många andra jobb. Det kräver en stark inre drivkraft och intresse för människor.


I vårt tema tar vi upp en rad olika ingångar i ämnet, som förhoppningsvis kan leda till fortsatt diskussion. Yrkesrollen är något som ständigt diskuteras och utvecklas. Läs till exempel omvårdnadsforskaren Ulrica Nilssons recept för att ge yrkeskåren mer makt.



På Vårdförbundets kongress diskuterades och befästes många av de olika ställningstaganden som förbundet gjort i den här frågan. Det handlar bland annat om att driva att nyutbildade får bättre stöd för att kunna växa in i yrkesrollen, att stärka kopplingen mellan akademin och vårdens arbetsplatser, att hierarki ersätts av teamarbete och att ledarskapet medverkar till en öppen kultur på arbetsplatsen med reflekterande samtal.

Mer kunskap ger större möjlighet att hantera svårigheterna i yrkesrollen.