Ljusmiljön på den danska sjukhusavdelningen är uppbyggd så att intensivvårdssjuksköterskan Annette Krogh och hennes kollegers biologiska klocka ska luras att tro att dygnsrytmen inte är förskjuten. Sju gånger under ett dygn ändras den datorstyrda belysningen med lampor i olika färger. Det ska hjälpa både personalens och patienternas kroppar att producera naturliga hormoner som det annars är svårt att bilda i en miljö där ljuset alltid är tänt.

Under eftermiddagen är det dagsljus på avdelningen. Dagsljuset kommer från taket och de många lampor som är strategiskt placerade på väggarna i det stora arbetsrummet i mitten och i de tio salar, som ligger utspridda runt sjuksköterskornas och läkarnas uppehållsrum. Belysningen totalrenoverades förra året. Det gjordes både för att minska risken för förvirring hos långtidspatienter men också för att ge personalen en bättre arbetsmiljö.

Annette Krogh tänker inte längre på det skiftande ljuset. Men som gäst på avdelningen märker man tydligt att ljuset är helt annorlunda än man är van vid på danska sjukhus. Under en kort stund är det som att sitta på teatern när det är dags för scenbyte. Tidigt på kvällen skiftar dagsljuset inomhus plötsligt till en turkos eller blågrön färg. Cyan kallas den, och det ser ut ungefär som när man tittar ner i en simbassäng.

— Ibland kommer det läkare med patienter från andra avdelningar och de är inte vana vid det här. De kan reagera över att deras patienter har blivit bleka plötsligt. Då tänder vi akutbelysningen, eftersom ljusskiftena kan lura ögat till viss del, berättar Annette Krogh.

Det finns nämligen också manuellt styrd belysning för olika behov. Dit hör den så kallade akutbelysningen. Hon kan, med hjälp av en pekskärm utanför varje sal, snabbt tända all belysning om det behövs. Hon kan också starta ett särskilt venflonljus som får blod­ådrorna att framstå tydligare när hon ska ta blodprover, ett starkt rosa ljus för ultraljud, eller läsbelysning vid datorerna. Man trycker bara på skärmen så ändras ljuset efter behov.

— Det är lite som att få en ny tvättmaskin med en massa knappar som man ska lära sig att använda.

Belysningen är dessutom anpassad efter olika synriktningar, så att personalen ser ett ljus med en viss färg medan patienten ser en annan, även om de vistas i samma sal. När vi tittar in i ett av de turkosfärgade rummen är några anhöriga på besök. För att kunna erbjuda en mer intim stämning kan ljuset dämpas och det går även att få musik.

— Jag spelade Vivaldi för en patient och då upplevde hans fru att han blev lugnare. Några vetenskapliga bevis har vi inte, men jag upplever  att vi uppnår vissa effekter medbelysningen som man kanske annars skulle ha behövt mediciner för, säger Annette Krogh.

Från sal åtta hörs tv-nyheternas signaturmelodi. Klockan är nio på kvällen, stillheten sänker sig i salarna och belysningen dämpas. Det turkosfärgade ljuset avlöses av en tilltagande röd nyans som under den kommande timmen går från svagt orangerött till kraftigt mörkrött. 


— Det röda ljuset är det enda som jag någon gång ibland kan lägga märke till. Jag kan fortfarande bli överraskad av hur fint det är, säger Annette Krogh.

Men det röda ljuset är inte bara till för att vara fint; när det når sin fulla styrka klockan tio på kvällen är det för att det är sängdags på avdelningen. Färgskiftet ska lura både patienternas och personalens biologiska klockor att tro att det är dags att komma till ro. Förhoppningen är att personal med kvälls- eller nattskift ska kunna producera melatonin, trots att de är i full gång och timmen är sen.

— Tidigare brukade jag vara trött i slutet av skiftet. Nuförtiden känner jag mig mycket piggare även fast det är sent på kvällen, berättar hon.

Det är en smula paradoxalt eftersom syftet med det röda ljuset är att få kvällspersonalen att sova bättre när de kommer hem till sina sängar. I stället för att vara slutkörd efter ett arbetspass som kanske varit hektiskt, luras kroppen av det röda ljuset att gå ner i varv.

För Annette Krogh fungerar det. Men om belysningen ger den effekt som det är tänkt är ännu inte utvärderat. I sommar väntas resultaten vara klara av en undersökning på avdelningen. 

 Artikeln har varit publicerad i danska Sygeplejersken nummer 15, 2011. Texten är bearbetad av Kicki Engström.