Individuell hänsyn? Nja
I dag förväntas Vårdförbundets medlemmar kunna arbeta under dygnets alla timmar. För den som inte klarar nattarbete är möjligheten till individuella lösningar ofta begränsade.
I dag löser landstingen mer och mer av sin nattbemanning med hjälp av rotation. Fler förväntas kunna arbeta under dygnets alla timmar och fler är med och delar på nattpassen.
Men vad händer när någon mår dåligt av nattarbete? Vilket utrymme finns det för individuella lösningar vid sömnproblem? Enligt flera landsting som Vårdfokus pratat med finns det fortfarande flexibilitet i schemamodellerna och utrymme i organisationerna för individanpassning – men i begränsad skala.
Oftast förväntas avdelningscheferna se och hantera de anställdas problem inom den egna verksamhetens befintliga ramar.
— Om en person inte kan ta nattpass som ingår på en avdelning får någon annan ta dem. Och det är klart, då går det bara att lösa till en viss gräns, säger Ingrid Persson, personaldirektör på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Enligt Helen Westin, tillförordnad personalchef på Sundsvalls sjukhus, ska avdelningscheferna ta individuell hänsyn. Men om en persons problem i alltför stor utsträckning går ut över andra blir situationen ohållbar och kan i längden leda till uppsägning, berättar hon.
— Om någon absolut inte kan jobba natt och det bara finns andra lediga jobb som innehåller rotation, då går det en gräns där menar vi.?
Till skillnad från landstinget i Västernorrland har Västra Götalandsregionen fortfarande kvar många dag- och nattjänster, trots att alla numera anställs på dygnets alla timmar.
— Vissa har svårare att jobba natt och då brukar cheferna hantera det. Man ska ju ändå kunna fungera på jobbet, säger Ann-Sofie Stambej, HR-chef på Sahlgrenska universitetssjukhusets område 6.
Men hon utesluter inte att möjligheterna till individanpassning blir mer begränsade i framtiden.
— Jag kan tänka mig att vi hamnar där. Även vi har ju effektiviseringskrav på oss.