Mellanchefen var lättad. Mötet hon hade bävat för slutade med att den besvärliga medarbetaren omplacerades till en annan avdelning. Han hade under alltför lång tid lyckats göra livet som chef surt för henne och även om hon insåg att det var han som var udda och besvärlig, tyckte hon också att en chef borde klara av sådana medarbetare. Han fick henne att känna sig otillräcklig. Långt in i hennes självkänsla nådde han.

Att vara chef och ledare är svårt. Relationer är svårt. Konflikter är allra svårast, något av det värsta vi människor vet. Men en chef måste våga gå rakt in i stormens öga, vara analytisk nog att förstå vad som händer och sedan kunna lösa konflikten. Ändå är chefer som människor är mest. Många, inte minst inom vården, har ett gott allmänt självförtroende, men i sin chefsroll känner de sig osäkra.

Kanske finns det anledning för dem att tvivla på sig själva. I en undersökning genomförd av Vårdförbundet har omkring 3 800 medlemmar svarat på frågor om sin arbetsvardag. Bland annat om synen på sina chefer. Mest kritiska är de till chefernas oförmåga att hantera konflikter.

Om det är svårt att vara chef i allmänhet, så är det särskilt svårt att vara första linjens chef inom sjukvården. Klämd mellan politiska direktiv, professioner som med styrka hävdar sina revir, chefer och medarbetare, patienter, närstående och medborgare. Förväntningarna är många och motstridiga, så även om ett lyckat ledarskap handlar om förtroendefulla relationer handlar det inte om några ”gosiga” sådana, som Christer Sandahl, professor i samhälls- och beteendevetenskap, uttrycker det.

En chef kan aldrig vara allas favorit. Men en chef kan få medarbetarnas respekt genom att ta det obehagliga samtalet innan det blir ännu obehagligare. Genom att förbereda sig väl inför samtalet, och genom att vara tydlig och lyssna på vad medarbetaren, eller medarbetarna, har att säga.

Genusforskning visar att kvinnor som är chefer inom vård och omsorg tycker om att leda och att de känner sig mindre begränsade än vad kvinnliga chefer i mansdominerade organisationer har visat sig vara. Det talas allt mer sällan om ett typiskt kvinnligt ledarskap, men forskaren Klara Regnö har funnit att kön faktiskt gör skillnad. Inte för att skillnaden mellan manliga och kvinnliga chefer är så stor utan för att kvinnor, oftare än män, leder i organisationer där förutsättningarna är särskilt tuffa. Det primära är att hålla budget och möjligheterna att göra detsamma är begränsade. Inte sällan får kvinnliga chefer klä skott för organisatoriska problem.

Enligt psykologen och forskaren Ingela Thylefors måste två kriterier vara uppfyllda för att vara en god ledare: man ska vara en bra människa och man ska vilja ha makt. Men det krävs mer än så. Ett stort mått av självkännedom till exempel. En chef måste vara klar över sina tillkortakommanden och sina styrkor. Ett sätt att bli klar över det är att reflektera tillsammans med chefskolleger.

Landstinget i Jönköping anordnar reflexionsgrupper för kompetensutveckling av chefer och ledare. Vårdenhetschefen Monika Leander-Malmlöv deltog i en sådan, och det var chefer från andra förvaltningar som hjälpte henne att komma vidare när hon tyckte att hon hade tappat ansiktet inför sina medarbetare. Monika hade blivit riktigt arg på ett möte, visat starka känslor helt öppet. Är det okej när man är chef?

Kanske kan man inte lära sig att bli det rätta chefsämnet. Ledarskap är något man blir bra på genom att utöva det. Det går inte att plugga in. Men det finns metoder att ta till. Forskare vid Göteborgs universitet har tagit fram ett dialogträningsprogram som hittills har använts bland medarbetare inom vården. Utvärderingen visar att det går att träna upp sin kommunikationsförmåga. Att det går att bli bättre på att lyssna till exempel. De hoppas på att få använda programmet bland chefer också.

Ledarskap handlar mindre om att vara ”chef” och mer om att få med sig medarbetare i förändringar genom att visa att man är värd deras förtroende. Forskaren Gary Yukls definierar ledarskap så här: det är att skapa och underhålla relationer, få och förmedla information, fatta beslut och ha förmågan att påverka människor.

Vårdenhetschefen Monika Leander-Malmlöv, möt henne på sidan 36, säger att hennes drivkraft för att bli chef är att hon tycker om människor. Men hon trodde att hon skulle vara mycket mer ”chef” än vad som har visat sig behövas. Nu anser hon att en av hennes starka ledaregenskaper är förmågan att tillvarata medarbetarnas idéer.