Många känner inte till möjligheten och av dem som gör det är det få som vågar utnyttja den. Men den chef som returnerar arbetsmiljöuppgifter har lagen i ryggen. En som har använt rätten är sjukskötersk­an Ann Jimson. Hon var då verksamhetschef för den länsgemensamma medicinkliniken i Karlshamn och Karlskrona. Hon ville ta ansvar för arbetsmiljön men upplevde att hon fråntogs sina befogenheter och till sist bara satt som gisslan. Då bestämde sig Ann Jimson för att skriftligt returnera de delar av hennes arbetsmiljöuppgifter som gällde akutvården på avdelningarna. Hon kände till möjligheten efter sina år som fackligt förtroendevald.

Rätten att returnera är en viktig förutsättning för att en delegering verkligen ska fungera, säger Ingalill Sundström, Vårdförbundets regionala skyddsombud i Stockholm.

— Att lämna tillbaka arbetsmiljöuppgifter man inte har förutsättningar att lösa är både modigt och ett sätt att faktiskt ta ansvar, säger hon.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, SAM (AFS 2001:1), ska arbetsgivaren ”fördela uppgifterna i verksamheten på ett sådant sätt att en eller flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare får i uppgift att verka för att risker i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås”.

Den som tar emot en delegation ska ha den kompetens och de befogenheter, resurser samt de arbetsmiljökunskaper som krävs för att klara av uppgiften. Detta är en tvingande regel.

Men om nu resurserna är för små?

Det är här som SAM-föreskrifterna ger rådet att man frånsäger sig uppgiften, alltså skickar den tillbaka uppåt igen. Om delegationen är skriftlig så bör även returneringen vara det.

— Men det är inte nödvändigt, säger Stefan Karlmark, pensionerad åklagare med lång erfarenhet av just delegationsfrågor.

Ur bevissynpunkt tycker han ändå att det är klokt att returnera skriftligt. Men muntligt räcker, därför att en högre chef är skyldig att kolla läget vid varje signal nerifrån.

— Alltså kan det räcka med att chefen i massmedia fått reda på att personalen inte hinner ta sina raster, förklarar han.

För Ann Jimson blev effekten av hennes skriftliga returnering inte den hon tänkt.

— Divisionschefen tog emot lappen och sa, att antingen river jag den eller så blir du av med jobbet som verksamhetschef omedelbart. Då bad jag honom att riva den.

Stefan Karlmark reagerar starkt på hennes berättelse.

— Divisionschefen kan aldrig skylla på att papperet revs, utan är skyldig att kolla neråt på den signal det gett. I och med att han tagit papperet i sin hand är han ansvarig.

Kort sagt: ansvaret för arbetsuppgifterna flyttas uppåt i organisationen, både när någon av förutsättningarna för delegationen saknas och när det returneras.

Hur vanligt är det då att man returnerar uppgifter?

— Det har jag ingen uppgift om. Men det systematiska arbetsmiljöarbetet är en viktig principfråga för oss och det är bra för samarbetet att man ibland returnerar arbetsmiljöuppgifter, säger arbetsrättsjuristen Ragnar Kristensson på arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting.

Inte heller det regionala skyddsombudet Ingalill Sundström vet hur ofta det förekommer.

— Inom Vårdförbundet talar vi om för våra chefer att möjligheten finns. Men jag har intrycket att den sällan utnyttjas. Ofta vågar de nog inte lyfta på locket, säger hon.

Samma bild ger Tin Westermark, jurist på Arbetsmiljöverket.

— Ofta är nog insikten om returneringen väldigt liten. Det märks när jag är ute och föreläser.

Men den är viktig, anser hon. Därför är det också tvingande att man måste ta emot returneringen, vilket man inte måste med en delegation.

— Vi vill att arbetsmiljöuppgifterna ska ligga i linjen, inte att man har någon sidofigur eller stabsfunktion för dem. Då måste också returneringen fungera, säger Tin Westermark.