"Det var äventyrsmänniskan inom mig som fick mig att fatta beslutet att åka”, säger Anna Lindström. Hon hade precis startat ett nytt liv i Stockholm, med ett jobb på akutmottagningen på Söder­sjukhuset, när hon fick höra talas om en annons i Vårdfacket där det söktes sjuksköterskor till Saudiarabien. 


— Klart att möjligheten att tjäna extra pengar lockade. Men jag såg det mest som en professionell och personlig utmaning, berättar hon.


Ett år senare, efter en ansökningsprocess med krävande pappersarbete, engelsk- och kunskapstester och anställningsintervjuer där Anna fick redogöra för hur hon hanterat olika presumtiva patientfall, satt hon på ett plan ner mot King Abdulaziz Medical City i Riyadh. 



Redan andra dagen möttes hon av stora kulturella skillnader, de flesta av kollegerna arbetade med helt täckta ansikte.


— Jag är nästan förvånad över hur snabbt jag vande mig och lärde mig identifiera dem även om jag inte kunde se deras ansikte. Man lär sig att känna igen kroppsspråk och kroppsbyggnad. 


Som västerländsk kvinna behöver ansiktet inte täckas men det traditionella plagget abaya måste bäras i det offentliga rummet. 


— Jag har medvetet valt att inte utforska baksidan av kulturen, som exempelvis kvinnors icke-rättigheter, jag är här av egen vilja och visste vad jag gav mig in på. 


Att hon valt att inte utforska den betyder inte att hon blundat för den.


— Jag kan inte förändra landets lagar och kultur och jag vinner inget på att fokusera på det negativa. Jag fokuserar på det som är bra och jag trivs. I princip har jag bara fått positiva överraskningar, som gästfriheten och sättet att värna om sin familj.


Anna arbetar på en VIP-avdelning där patienter som anses ha högre rang i samhället behandlas. Under sina två år på avdelningen har hon behandlat hundratals saudiska prinsar och prinsessor och mött kungen två gånger.


— Som svensk känns det konstigt att det finns en avdelning som är till för folk som anses vara viktigare än andra, men så fungerar det här.



En annan skillnad är att personalens kompetens regelbundet kontrolleras och att alla beslut som fattas oftast dubbel­dokumenteras. På sjukhuset arbetar personal från 55 olika länder med olika utbildningsbakgrund. Kontrollerna och dokumentationen ska garantera patientsäkerhet och kvalitet. Att ha vårdprocessen väldokumenterad är inte bara viktigt för att skydda patienten utan också för att skydda sig själv. Åsikterna om vad som händer om någon begår ett allvarligt misstag går isär. Ryktet går: om man har tur skickas man hem, om man har otur skickas man i fängelse.


— Jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända om jag råkade felmedicinera kungafamiljen. Här är det öga för öga, tand för tand som gäller, säger Anna.