Varje gång en ny vårdskandal i äldre­vården rapporteras svarar vårdgivare, politiker och myndigheter med rop på mer kontroll. Det kan säkert lugna opinionen för tillfället, men vad händer sedan?

Vi fick Lex Sarah efter att missförhållanden på Polhemsgården i Solna hade avslöjats. Socialstyrelsen har gjort inspektioner av demensvården efter larmen om att demenssjuka låses in. Kommunernas medicinskt ansvariga sjuksköterskor förväntas bevaka äldrevårdens kvalitet. BraVå och Senior Alert, med kvalitetskriterier respektive kvalitetsregister, finns för att höja nivån på vården.

Ett stort antal rapporter om tillståndet i äldrevården produceras löpande. I äldrevårdsforskningen finns mycket evidens att hämta.
Det kan knappast vara mer kunskap om tillståndet i äldrevården som saknas. Risken är att beslutsfattare i stället gömmer sig bakom krav på ännu fler kontroller. Och kan därmed få en ny frist från krav på konkreta åtgärder.

Visst är det välkommet med en fördjupad debatt om privata vinstdrivande företags roll i vården, om sättet att göra upphandlingar och om hur mycket äldrevården ska få kosta.


Men äldrevårdens kvalitet byggs på varje äldreboende. Det handlar om ett tålmodigt förbättringsarbete, mer specialistkunskaper hos vårdens alla yrkesgrupper, ett utvecklat teamarbete och ett stärkt, närvarande ledarskap.

Den processen har pågått länge och äldre­vårdens kvalitet har förbättrats. Beslutsfattarna får inte blunda för den utvecklingen De borde i stället stärka och bygga vidare på det kvalitets­arbete som redan pågår. Det finns mycket kunskap att hämta bland de yrkesgrupper som arbetar i äldrevårdens vardag.