Du har arbetat hårt och drabbats av utmattningssyndrom två gånger. Var det värt det?


— Jag tror inte att man väljer livsväg på det sättet. I grunden är man den man är, med sina gener och sin tidiga miljö. Jag har haft ett fantastiskt roligt och stimulerande liv och tycker fortfarande att jag har väldigt hög livskvalitet. Trots att jag får kämpa med min överkänslighet för stress och måste avstå från en hel del. Men så klart att det hade varit bra om jag tagit mina kroppssignaler på större allvar.

Vad betyder det för dig att berätta så öppet om ditt liv?


— Lite läskigt, men samtidigt något jag känner mig stolt över. Jag började skriva om mina engagemang och hade ingen tanke på att boken skulle få en ny vändning när jag mitt i skrivandet fick mitt återfall. Då fanns ingen återvändo, bara att vara så ärlig som möjligt. På något sätt kunde jag koppla vissa drivkrafter bakom mina engagemang till dem som också låg bakom utmattningen. Jag ville förstå mer. Så det blev lite av egenterapi. Min förhoppning är att andra ska kunna ha hjälp av det; se varningssignaler, ta dem på allvar, och se att det bakom en ”framgångsrik” person även finns en sårbar människa.


I ditt driv framstår du som en ensamvarg. Är du det?

— Nej, absolut inte. Jag har nästan alltid samarbetat med andra och det ligger ofta ett team-arbete bakom det vi producerat, både i form av vårdförändringar och forskning. Men jag tycker också om det ensamma skapandet, att få utlopp för min egen kreativitet i till exempel debatt och skrivande. Sen kan jag nog vara en petimeter i vissa frågor och vilja ha det på mitt sätt.


Du beskriver ditt arbete och skrivande som lustfyllt samtidigt som det knäcker dig. Kommer du att lyckas ta av dig ”stålkvinneoverallen"?


— Jag hoppas det. Jag har nog tagit av mig halva overallen. Det är svårt att ändra sitt eget beteende och de belöningssystem som byggts upp i ens hjärna. Men jag är på god väg.


Vilka är dina framtidsplaner?


— Ta det lugnare, mer tid för barnbarn, naturen, målandet. Fortsätta i vårt forskningsprojekt om äldre förstföderskor och förhoppningsvis delta i offentlig debatt när jag blir upprörd i någon fråga.