Erfarenhet räcker inte alltid för att fånga upp barn som riskerar att hamna snett. Det blev tydligt för Mirijana Ferander, skolsköterska i Malmö, när hon mötte en traumatiserad kurdisk pojke som bott intill ett fängelse där man hängde människor. Hon visste inte hur hon skulle hjälpa honom.

— Jag letade länge efter ett funge­rande mätinstrument. SDQ, Strength and difficulties questionnaire, är både gratis och användarvänligt. Det går snabbt att se om en elev har så stora svårigheter att vi måste gå vidare, säger hon.

Tiotusentals elever i svenska skolor är traumatiserade på grund av krig och flykt. På Munkhätteskolan har 90 procent av eleverna annan kulturell bakgrund än svensk och man tar också emot nyanlända invandrare i förberedelseklasser. Skol­hälsovården arbetar på olika sätt för att hitta och stötta barn i riskzonen.

I det mottagningssamtal som hålls med alla nyanlända frågar man alltid om det förekommit trauma. Varje vecka har Mirijana Ferander också hälsopedagogiska lektioner i de fyra förberedelseklasserna. De handlar om allt från hur kroppen fungerar till relationer, normer, förväntningar och sexualitet.

Inledningen är alltid densamma. En kort avslappning mjukar upp kroppar som ofta är stela efter jobbiga upplevelser. Att använda enkla kroppsövningar är en av de saker Mirijana Ferander lärde sig på den utbildning om krigs- och tortyrskador hon gick på Malmö högskola. En annan är livslinjer.

I dag är det Bank från Thailand som går fram till tavlan och ritar upp sitt liv. När han föddes, var han kommer ifrån, hur det var i hemlandet och hur skolan var där. Bank berättar hur hans pappa plötsligt bestämde sig för att skicka honom till Sverige, trots att han själv inte ville.

— Livslinjer är ett sätt för eleverna att lära känna varandra och ibland upptäcka likheter. Det kommer fram mycket, de berättar om krig och separationer, men jag går inte på djupet med känslomässiga saker i storgrupp, säger Mirijana Ferander.

Ofta vet hon mer om vad som hänt från mottagningssamtalet. Ibland handlar det om trauman som förts vidare från generation till generation, en överspändhet som kan ge utslag i form av aggressivt beteende. En stor fördel med lektionerna är att eleverna lär känna henne. Det blir därför inte så laddat om det visar sig behövas fler insatser. Här är mätinstrumentet SDQ till stor hjälp, men man ska ha klart för sig att det inte är ett diagnosformulär.

På Munkhätteskolan används SDQ på flera sätt. Ett är den screening som görs genom att alla elever i fyran och åttan fyller i formuläret vilket ger en bra överblick över det psykosociala läget.

— Eftersom vi har individuella hälosamtal med varje elev är det lätt att bara lägga till formuläret, säger Mirijana Ferander. Man hittar snabbt elever som sticker ut och ser om de har styrkor som kompenserar för svårigheterna eller om de kan behöva mer stöd.

SDQ kan också användas individuellt. Då får både elev och lärare fylla i det, ibland också föräldrar. Dagen före vårt besök diskuterades resultatet från en elev som visat sig ha mycket stora svårigheter på alla områden som ingår: känslor, empatisk förmåga, hyperaktivitet, kamratrelationer och uppförande.

Lärarens och elevens uppfattning stämde bara delvis överens. Pojken själv ansåg sig vara väldigt empatisk men det tyckte inte läraren. Å andra sidan såg läraren inte lika stora känslomässiga problem som pojken själv. Och så är det ju. En sak är vad vi visar utåt, hur det känns på insidan vet bara man själv.

— När det gäller kamratrelationer och uppförande var svaren däremot likartade. Och resultatet var som sagt allvarligt. Vi kommer att rekommendera vidare utredning, berättar Mirijana Ferander.

Vilka ord man använder i samtal med föräldrarna har visat sig vara viktigt. Eftersom psykolog i vissa kulturer associeras med psykisk sjukdom säger Mirijana Ferander alltid att man ska göra en pedagogisk utredning med hjälp av skolpsykologen. Det är ju också sant, det handlar inte om terapi.

I svårare fall remitterar man vidare till bup, barn och ungdomspsykiatrin, eller till det särskilda team för krigs- och tortyrskadade som finns i Malmö.

SDQ kan också användas för att följa elever över tid. Mirijana minns fortfarande den första elev hon testade, en pojke från Elfenbenskusten som drömde ständiga mardrömmar om att hans lillasyster brann.

— Det byggde på en verklig erfarenhet. Bomber hade slängts in i familjens hus vilket ledde till att de tvingades fly landet. I Sverige fungerade ingenting i skolan, pojken var otroligt utagerande.

Som en följd av resultaten på SDQ förändrades pojkens skolsituation. När han fick vara i mindre grupp på skoldaghem lugnade allt ner sig och hans begåvning kom till sin rätt.

— Men i gymnasiet kom problemen tillbaka. Då blev jag ombedd att följa med till bup. Där ville man inte utreda honom. Men tack vare att jag hade dokumentation som visade hur han förändrats av den hjälp han fått bestämde de sig för att gå vidare.

Mirijana Ferander började forska om SDQ i skolan och gjorde sin första screening som en del av en magisteruppsats. För ett år sedan insåg hon att hon inte har tid att avsluta den. Men screeningen på skolan fortsätter, tack vare de projektpengar som Mirijana Ferander i fyra år sökt och fått för att finansiera ytterligare en skolsköterska på skolan. En annan skolsköterska sköter screeningen bland åttorna och ska nu också ta över sex- och samlevnadsundervisningen i förberedelseklasserna. Samt försöka hitta nya pengar för att finansiera sin tjänst. R TEXT ANNE JALAKASFOTO KENT KLICH