I Tyskland och Öster­rike är sjuksköterske­utbildningen mer av en yrkesskola och tyska barnmorskor får inte sköta en förlossning självständigt, de får inte sätta dropp och arbetar inte med frågor som handlar om mödravård och preventivmedel.

— När det gäller utbildningens innehåll skulle vi gärna se att EU:s krav stämmer bättre överens med vad som krävs av en sjuksköterska eller barnmorska i dag. Till exempel saknas sjuksköterskans huvudområde omvårdnad i EU:s utbildningsplan. Det ska naturligtvis finnas med där, säger Ulla Falk, förbundsombudsman på Vårdförbundet.

Under 2011 gör EU en översyn av direktiv 36, eller direktivet om erkännande av ­yrkeskvalifikationer (se faktaruta). Redan innan direktivet beslutades 2005 fanns en gemensam minimistandard för utbildningarna till sjukskö­terska, barnmorska och fem andra legitimerade yrken. Det innebär att de som har de yrkena kan söka arbete i hela Europa.

Enligt reglerna ska utbildningen för sjuksköterskor omfatta minst 50 procents praktik, något som de flesta länder, inklusive Sverige, har svårt att leva upp till. Det här är en av de frågor som granskas när EU ser över direktivet.

Genom att delta i europeiska paraplyorganisationer är Vård­förbundet med och har synpunkter på vilka förändringar som behövs. Självklart anser man att kravet på 50 procents praktik ska uppfyllas, men förbundet anser också att utbildningarna bör vara på akademisk nivå och ge behörighet till forskning.

I vissa länder har sjuksköterskor och barnmorskor en grundutbildning på tio år, jämfört med tolv års skolgång i Sverige. Därefter har de en utbildning till sjuksköterska eller barnmorska på tre år, som är mer av en gymnasial utbildning. Det har bland annat visat sig att tyska sjuksköterskor och barnmorskor som söker arbete och automatiskt blir legitimerade i Sverige inte alltid har den kunskap som krävs. Därför anser Vårdförbundet att det är viktigt att arbetsgivarna också kontrollerar att den som anställs faktiskt har den kompetens som krävs.

Enligt EU:s bestämmelser ska språk inte få vara något hinder för den fria rörligheten, men de flesta har ändå insett att det krävs goda muntliga och skriftliga språkkunskaper för att kunna arbeta inom vården i ett annat land. Med hänvisning till patientsäkerheten ställer därför bland andra sjuksköterskornas europeiska organisation EFN och barnmorskornas EMA krav på att den som söker ett arbete inom vården ska göra ett språktest.

En annan fråga som diskuteras mycket är om det ska införas någon form av EU-licenskort för sjuksköterskor. Från svensk sida har man påpekat att det måste vara kopplat till datasystem som till exempel kan varna om någon som har blivit av med sin legitimation i hemlandet försöker arbeta i ett annat land.