När den dialektiska beteendeterapin, DBT, med tio kvinnor var avslutad och resultaten jämfördes, var slutsatserna ovanligt entydiga: Alla uppgav att terapin hade räddat deras liv eller förändrat deras livssituation så att livet hade blivit uthärdligt.

En av grundvalarna i DBT, som är en del av den så kallade tredje vågens KBT, är att det inte räcker att bara få insikt, patienten måste också få hjälp att jobba med sina färdighetsbrister och sitt självskadebeteende. Genom hela processen arbetar man därför både med färdighetsträning i grupp, individuell terapi med den egna terapeuten, som fungerar som en slags coach, och aktivt krisstöd. Att fokusera och jobba med ett problem i taget, systematiskt och strukturerat, och göra en plan för det, vet man fungerar, konstaterar sjuksköterskan Kent-Inge Perseius.

Respekt och bekräftelse ska genomsyra hela processen. Han beskriver det som att ta personen på allvar, skapa en bra relation och stärka henne.

Det mest primära i DBT är att minska kvinnornas självmordsbenägenhet och att hjälpa dem att hantera sina suicidala och självskadande beteenden. I nästa skede fokuseras på färdighetsträning för att livet ska fungera och för att kvinnorna ska förbättra sin livskvalitet. Det blir som en kurs som går ut på att lära sig hur man kan stå ut med livet, som terapeuten och kvinnan utformar tillsammans.

För att det ska vara tydligt att patienten är ansvarig för sitt eget liv, skrivs ett kontrakt där kvinnan säger ”det här vill jag”.

Den tredje fasen i DBT, som går ut på att bearbeta eventuella uppväxttrauman, når de flesta aldrig fram till. Livet har börjat flyta på och patienterna har fått färdigheter att hantera suicidalitet och självskadeimpulser och har tillgång till konstruktiva strategier. Självskadebeteendet har varit ett sätt att hantera jobbiga känslor, nu har de hittat alternativa sätt att hantera dem.

Kent-Inge Perseius är med dr, FoU-samordnare i Kalmar läns landsting och lektor vid Ersta Sköndal högskola, Stockholm.