När Annica Axelsson, intensivvårdssjuksköterska på Arvika lasarett, vårdade Alexander Hauland såg hon något annat än de andra på avdelningen. I tre veckor hade han legat i koma på intensivvårds­avdelningen efter en bilolycka. Läkarna hade gett upp hoppet om att han skulle vakna igen, vad som väntade var en placering på neurorehab.

Annicas magkänsla var att allt inte hade prövats. Kanske blev hon bara gripen av att det var en 18-åring som låg där, bara några år äldre än hennes dotter. Kanske var det pappans sorg över att vården inte gav honom något hopp. Hon vet inte riktigt.

När hon sa att hon tyckte sig se att Alexander lyssnade förklarade läkarna det som en reflex. Men de gav sitt godkännande till att Annica fick försöka stimulera hans hjärna.

Hon poängterar att hon är noga med att följa det läkarna säger och att vård självklart ska ges enligt erfarenhet och beprövad vetenskap. Men hon tycker att vårdpersonal glömmer att det ibland är viktigt att lyssna inåt.

— Vi måste våga hävda en åsikt när vi tror på något, även om det inte är enligt regelboken, säger hon.

Så Annica bad pappan att ta med musik som Alexander tyckte om, satte på tv:n sent på kvällen när den visade program som han gärna såg, och uppmanade sina kolleger att låta den stå på under en del av natten.

Hon gav honom en mugg och försökte få honom att hålla om den. Det gick inte så bra. Då började hon slå in paket tillsammans med honom. Hon höll hans händer i sina och drog i snören. Efter ett tag kände hon en antydan till pincettgrepp. Det var den första responsen.

Annica fortsatte att peppa. När hon kom in i rummet hojtade hon: ”Om du är en hockeypojk vet du vad det är att träna och du vet att det gör ont att bli bättre. Kom igen nu.”

— Jag pratade med honom som om han vore vaken, och så fort jag gick förbi hans rum sa jag något, nöp honom eller skojade, berättar hon. Den femte dagen slog han plötsligt upp ögonen.

I dag kan hockeyspelaren Alexander stå på skridskorna igen. Men han har en lång väg kvar, talet går långsammare och han har ett knä som måste opereras. För Annica Axelsson kommer Alexander alltid att vara en påminnelse om hur viktigt det är att följa sin magkänsla.