Ska jag nu sitta och lägga 20 minuter på att sitta och lyssna…”, invänder en del. Men att skapa en relation till sin patient, och arbeta personcentrerat, frigör i längden mer tid än det tar. Det har Europas enda forskningscentrum för personcentrerad vård, GPCC, i Göteborg kommit fram till i sina studier. 


Det handlar om en massiv forskar­insats. För att åskådliggöra vad de kommit fram till skapade de en utställning med upplevelserum där vårdpersonal kunde gå runt för att få nya perspektiv på vården. Planen är att utveckla den till en vandringsutställning som ska visas på landets sjukhus. Tills dess: på sidan 58 hittar du en länk till en film om den.



På GPCC är Inger Ekman forskningsledare och Jeanette Tenggren Durkan administrativ koordinator. 


De berättar att personcentrerad vård innebär att fokusera på resurser — och att inte begränsa personer genom att bara se dem som patienter. Det handlar också om att göra personer delaktiga och medansvariga i vården av dem själva. En person som har diabetes till exempel, hon eller han är med största sannolikhet den verkliga experten på sin sjukdom.


För att verkligen lyssna till patientens berättelse krävs nyfikenhet, närvaro och ömsesidighet. Att skapa relationer tar dessutom tid. Om sådant kan personalen grumsa ibland.


Att inbjudas till att vara del­aktig och ta mer ansvar för vården kan skrämma en del patienter. Det finns de som är nöjda med att vara just patienter och som helt vill överlämna till vårdarna att ta beslut om deras hälsa. Fast mätningar visar att de allra flesta som möter personal som arbetar personcentrerat är väldigt nöjda, och patientföreningarnas europeiska centralorganisation vill se mer delaktighet och samarbetar med GPCC. 


Nöjda är också ekonomiansvariga. Metoden sparar resurser.


— Den förre sjukhusdirektören på Sahlgrenska sa nöjt att den personcentrerade vården har sparat miljontals kronor åt sjukhusen, säger Inger Ekman, och berättar att vårdtiden för personer med höftfrakturer som fått personcentrerad vård har minskat från 26 till 12 dagar.



I forskningsprojekten har personcentrerad vård använts som metod på patienter med långvariga sjukdomstillstånd som hjärtsjukdom, cancer och psykisk ohälsa. Och på äldre patienter med flera diagnoser. Var och en berättar sin historia fritt, sjuksköterskan förstår att tolka betydelsen av sådant som: ”När jag har duschat går jag ner till köket. ”Jaha, det innebär att du har en trappa hemma. Hur tar du dig nerför den?”


I den vårdplan som upprättas formuleras mål att arbeta mot. Man utgår från hur patienten mår när hon eller han mår som bäst och sedan inriktar sig sjuksköterska och patient på hur de tillsammans kan nå dit igen. Överenskommelsen kan formuleras som ett kontrakt som skrivs under av patient, läkare och sjuksköterska. Skillnaden mot att ha en vision som understryker patienten i fokus är att personalen dokumenterar patientens berättelse strukturerat och systematiskt, säger Inger Ekman.


Den personcentrerade vården innebär att två experter förhandlar fram vad som är bäst. Inger Ekman drar en parallell med Ikea, som var tidiga med att göra kunden medansvarig. Tanken går till alla platta paket som man för egen hand ska bygga till möbler. Eller på allt annat som kräver att vi är våra egna experter: bankärenden, pensionssystemet eller val av skola till barnen. Det är ingen helt smärtfri omställning, erkänner hon. 


— Men det är nödvändigt. Sjukvården måste förändras, fler och fler av oss blir riktigt gamla med flera och ibland kroniska sjukdomstillstånd, och resurserna krymper.


Både Inger Ekman och Jeanette Tenggren Durkan understryker att ursprungstanken med personcentrerad vård är humanistisk. De är stolta över de resultat som redovisas i forskningsprojekten. Med individuella vårdplaner förbättras både den medicinska behandlingen, omvårdnaden och bemötandet. 


— Att patienter inte tar sin medicin så som ordinerat är ett stort problem. Vi säger: lyssna på patientens berättelse och skapa en samstämmighet. Kanske finns det logiska förklaringar till att inte följa läkarens ordination, säger Jeanette Tenggren Durkan.



Personcentrerad vård innebär en fördjupad kontakt mellan vårdare och patient. Inger Ekman funderar över om de kanske har varit naiva i sin tro att empati och kontaktskapande naturligt ingår i sjuksköterskans profession. Och även om det gör det har de kanske underskattat vad kaos och vardagsstress kan göra med inkänningen? Utställningen, döpt till Ubuntu, hoppas de har fungerat som en ögonöppnare.


Ubuntu är zulu och betyder fritt översatt: ”Om du finns, finns jag. Jag finns för att du finns. Vi skapar varandra tillsammans”. På Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra har centrumet för personcentrerad vård, GPCC, samarbetat med Röhsska museet och med liten budget omvandlat en avdelning med tio rum. Vart och ett har bjudit på upplevelser för att få besökarna att stanna upp och reflektera över personcentrerad vård. 



Det var lite av Alice i Underlandet över det hela, berättar Kerstin Dudas, sjuksköterska och forskare vid GPCC. Avdelningen i utställningen verkar vid första påseende vanlig och trygg, men visar sig vara något helt annat.

Det är lite omtumlande att kliva in genom dörrarna och mötas av röda mattan, applåder och hurrarop. Fästmanssofforna som ska leda tankarna till partnerskap, klockrummet som väcker funderingar om tid och spegelrummet där man får syn på sig själv. Eller fyrabäddssalen med fyra individer i sängarna — alla med samma diagnos. Ändå så olika. Uppmärksammar personalen det? 


Roligast är kanske rummet där besökarna har fått skriva vad som en gång fick dem att välja att arbeta inom vården: ”Att kunna hjälpa en människa betyder så oerhört mycket.” ”Möten och människor.” ”Tycker om att finnas där för andra.” ”Ett utmanande arbete.”


— Personcentrerad vård är en vårdmetod, men inte bara det. Det är filosofi — en ny kultur som kräver förändring. I dag är sjuksköterskor så uppgiftsorienterade och det kommer inte att bli lätt att lära om till att lyhört lyssna på berättelser, dokumentera dem och bygga ett partnerskap, säger Kerstin Dudas.