Det fanns en tid när sjuksköterskor lade om sår varje eller varannan dag och nästan alltid efter eget huvud. Omläggningssättet skiftade lika ofta. Dokumentationen var sporadisk; den gjordes i kardex eller daganteckningar som bara sparades under vårdtiden, inget av det var journaldokument och anteckningarna fördes sällan över till patientens journal. Men detta hände sig långt innan patientjournallagen 1985:562 trädde i kraft och sjuksköterskor fick eget ansvar för att föra journal, en betydelsefull milstolpe för professionen — om än trög att genomföra till fullo.

Nu ser verkligheten helt annorlunda ut. Sjuksköterskor fortbildar sig inom området, forskar på sår och sårbehandling och blir experter. Det finns en uppsjö av material — liknar mest en djungel — men erfarna och kunniga sjuksköterskor väljer några som de lär sig att använda på rätt sätt.

Bristerna i dokumentationen är dock fortfarande stora, visar studier. Likaså varierar bedömningen av till exempel trycksår, konstaterar sjuksköterskan Eila Sterner i sina studier som vi berättar om på sidan 34. Det är inte de enda svårigheterna.

Vi har i Sverige lärt oss att förlita oss på evidensbaserad omvårdnad, men systematiska litteraturöversikter som visar att en behandling av sår är bättre än någon annan är få. En svårighet är att patienter med svårläkta sår är så olika; många är multisjuka och orsakerna till att ett sår inte läker kan vara många. Det gör att det krävs stora material för att göra bra studier.

Trots att sårbehandling är ett väldigt bra exempel på ”the art of nursing”, är utrymmet för forskning begränsat. Några stora pengar, som inom till exempel läkemedelsindustrin, finns inte för sårforskning. En annan svårighet är att både patientens hälsa och sjukdomstillstånd, liksom såret, varierar över tid. Ett sår kan ömsom vätska och kräva ett högabsorberande förband och ömsom vara infekterat och behöva behandling med ett antiseptiskt förband. Noggranna bedömningar av hur det ska behandlas behöver därför göras regelbundet.

Forskningen på svårläkta sår är dessutom bristfällig, något som Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, konstaterar i rapporten Silverförband vid behandling av kroniska sår. Där slås fast att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt och att några slutsatser inte kan dras om silvrets effekt på kroniska sår. SBU säger därför att silverförband bara bör användas inom ramen för kontrollerade studier eller med annan systematisk uppföljning och sammanställning av effekten.

Men den slutsatsen invänder sjuksköterskan och senior professor Christina Lindholm emot, och där stödjer hon sig på ett nyligen publicerat internationellt konsensusdokument, se länk i faktaruta. I studierna har man använt silver på ett felaktigt sätt och bara tittat på läkning, inte på hur infektionen påverkas. Ibland är det nödvändigt att dämpa bakterietillväxten utan att använda antibiotika och då är silver, PHMB (polyhexanide), medicinsk honung och jod viktiga komponenter i sårbehandlingen — men på klara indikationer och under begränsad tid.

Ett annat problem konstateras av flera som har studerat hur behandlingen av sår hos äldre och skröpliga personer fungerar: erfarna och kunniga sjuksköterskor, ofta distriktssköterskor, hinner inte med den viktiga uppgiften. Den utförs i stället av vårdbiträden och underskö­terskor som inte alltid är tillräckligt kunniga och distriktsskö­terskan hinner inte alltid utbilda dem. Dock är det sjuksköterskan som har ansvar för sårbehandlingen tillsammans med läkaren.

På många håll får ändå duktiga eldsjälar utrymme att utveckla sitt kunnande om sårbehandling. Vårdfokus berättade i nummer 5 i år om sårsjuksköterskan Malin Tuvesson i Kungsbacka kommun. Hon ägnar en stor del av sin arbetstid, sitt engagemang och kunnande till att utbilda hemtjänstpersonal i att lägga om sår. På sidan 33 berättar vi också om Britt-­Louise Andersson, sårsamordnare och verksamhetsutvecklare i landstinget Kronoberg, som sedan många år med framgång använder metoden pinch graft för att läka sår.

Rehab station Stockholm tar emot patienter som behöver medicinsk rehabilitering på grund av ryggmärgsskador, ortopediska skador, stroke, ms och allmän neurologi i öppen och sluten vård. Det handlar om utsatta patientgrupper som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning ofta drabbas av trycksår. Många av dem känner inte att det gör ont, även om till exempel ökad spasticitet kan tyda på att kroppen uppfattar skadan. Det gör att ett trycksår kan ha blivit både stort, djupt och svårläkt innan det upptäcks. På Rehab station Stockholm finns eldsjälen Madeleine Stenius, undersköterska och utbildningsansvarig. När hon ser behovet av ett specifikt hjälpmedel, som egentligen inte finns, skapar hon det eller ser till att det görs. Läs mer om hennes uppfinningsrikedom och förmåga att läka det som ingen trodde gick att läka.

Framtidens sårbehandling är inte bara innovationer. Den erbjuder också nygamla alternativ. Att groblad läker sår har varit känt i århundraden. Nu har en doktorsavhandling från Sveriges lantbruksuniversitet utanför Kristianstad bekräftat denna gamla kunskap. I groblad finns biologiskt aktiva substanser som har betydelse för sårläkningen och forskarna hoppas att så småningom kunna använda groblad för att framställa ett bioaktivt sårförband.

Honung är också väl känt för sina goda egenskaper. I tusentals år har man vetat att det lindrar halsont och kan läka ytliga sår. Nu pågår forskning vid Lund universitet. Det är mikrobiologerna Tobias Olofsson och Alejandra Vasquez som har identifierat 13 samverkande mjölksyrebakterier i binas honungsmagar. Forskning pågår om deras eventuella effekter på sårpatogener.