Att flytta hud från låret till ett svårläkt sår på foten eller vaden är en gammal metod som för det mesta fungerar alldeles utmärkt. Men den kräver noggrann förberedelse och uppföljning, kanske är det där det har brustit då metoden inte har fått det genomslag den är värd. En annan förklaring kan vara att nya metoder har utvecklats, till exempel undertrycks­behandling. Om sjuksköterskor ska göra pinch graft i öppen vård råder det också delade meningar om.

Sjuksköterskan Britt-Louise Andersson i Växjö är en av de sjuksköterskor som gör pinch graft och även utbildar kolleger. Hon är sårsamordnare och verksamhetsutvecklare i landstinget Kronoberg och har sedan 1998 gjort upp emot 200 pinch grafts, nästan alla lyckade. Hon har fått hela processen, från bedövning till uppföljning, delegerad till sig. Metoden är enkel, snabb och billig, läkningstiden är kortare än den annars skulle ha varit och smärtan i såret lindras.

Britt-Louise Anderssons erfarenhet är att pinch graft fungerar bra på smärtsamma och långsamläkande sår och när läkningen har stannat av. Även vasculitsår, som orsakas av inflammatoriska förändringar i kärlväggarna, med fungerande grundbehandling, läker bra med metoden. Det gör också diabetesfotsår som har uppkommit av flera orsaker, förutsatt att det inte har alltför mycket arteriella inslag.

Inför pinch graft ska benet vara fritt från ödem och eksem, såret upprensat och utan tecken på infektion. Den utrustning som behövs är enkel och finns på alla mottagningar.