Efter infektioner och allergi är psykosomatiska besvär det vanligaste skälet till att föräldrar kommer med sina barn till den öppna barnsjuk­vården. Ont i magen, spänningshuvudvärk, sömnproblem, dålig aptit, förstoppning eller diarré, värkande muskler, oförklarlig trötthet… Listan på symtom som kan ha psykosomatiska orsaker är lång.


Barnläkaren Gösta Alfvén möter ständigt de här unga patienterna på smärtmottagningen för barn i Hallunda utanför Stockholm. Med tiden har han blivit van att utreda och bedöma vad som orsakar problemet: är det en allvarlig organisk sjukdom, kan det vara någon form av överkänslighet eller allergi, finns det ärftliga faktorer som spelar in?


Om inget tyder på organisk sjukdom kan det handla om psykosomatiska symtom där flera faktorer samverkar: genetiska, personliga, sociala, psykologiska. Men det är nästan alltid stress som är den utlösan­de faktorn.


— Jag brukar fråga barnen om de vet vad stress är, när de känner stress och om det är så att de får ont när de blir stressade, berättar Gösta Alfvén.


Det är viktigt att frågorna är raka och enkla. Att tassa kring de psykosociala problemen är väldigt obehagligt för både barnen och deras föräldrar, menar han.



Barn med psykosomatiska symtom lider av konflikter och konkurrens, av ensamhet och skolsvårigheter, av syskonsvartsjuka, otillräcklighet, våld och mycket annat som leder till fysiska stress­reaktioner i kroppen.


För det är inga inbillade problem det handlar om. Stress för både barn och vuxna är verkliga, fysiska reaktioner på livshändelser som orsakar förändringar i hjärnan och gör att signaler skickas ut till kroppen via nervsystem och hormonsystem som i sin tur skickar information åter till hjärnan. Exakt vad som sker i kroppen beskriver Gösta Alfvén ingående i sin bok Barn & psykosomatik.



När Gösta Alfvén utreder barns smärta är det inte så enkelt som att han alltid kommer fram till att det finns psykosomatiska orsaker — det kan lika gärna vara tvärtom. Det händer ganska ofta att han träffar barn som har utretts av gastrospecialister som inte har hittat någonting, men där fördjupade undersökningar ändå visar att det handlar om en födoämnes­allergi eller någon annan somatisk orsak.


Med tanke på att diffus smärtproblematik är så vanligt bland barn skulle man kunna tro att det är ett område där det satsas stora resurser, men så är det inte. 


— Tyvärr är intresset väldigt lågt inom barnmedicin. Vården är antingen somatisk eller psykiatrisk. Det är mycket olyckligt, jag träffar så många patienter som har snurrat runt i vården under lång tid utan att få hjälp.



Fick han bestämma skulle det finnas särskilda mottagningar där man utgår från symtomen, från den smärta som de unga patienterna beskriver, och där läkare, psykologer, sjukgymnaster och sjuksköterskor arbetar gemensamt med att utreda och behandla.


En väl genomförd diagnostisk utredning av psykosomatiska besvär är oftast halva behandlingen. När man har satt fingret på vad det är som orsakar huvudvärken eller magproblemen så kan barnet och familjen tillsammans försöka förstå och åtgärda orsaken och lindra den stress som barnet lever i. Behövs behandling brukar olika former av kroppsbehandlingar och psykoterapi som kbt eller ACT fungera väl. Psykosomabehandling, en ny metod där man arbetar integrerat med kropp och själ, används också med framgång.


— De som vi utreder och behandlar blir ofta ganska bra, därför menar jag att den insats som görs för att ta hand om barn med smärtproblematik är lönsam. Om vården inte kan hjälpa de här barnen är risken stor att de blir vuxna med svårare problematik som fibromyalgi och multipla smärtor.