”Jag blev förvånad över att gamla kunde vara elaka”

”Jag blev förvånad över att gamla kunde vara elaka”

Sara Beischer är 28 år och utbildar sig till gymnasie­lärare i svenska och religion. Hon debuterar med en roman om sina erfarenheter av att arbeta i äldrevården.??

Är Moa ditt alter ego??
— Moa är påhittad. Vi liknande varandra i början av min skrivprocess, sedan blev hon mer och mer sin egen. Jag tror faktiskt att jag har lika mycket likheter med Eva i boken som med Moa.

Finns det någon värdering som du fått ändra totalt efter din inblick i äldrevården??
— I början blev jag förvånad över att de gamla kunde vara elaka. Jag kunde ta det personligt. Så den största förändringen ligger nog i insikten att de gamla är precis som vi andra, förutom att de är just gamla, med allt vad det innebär.

Hur skulle ditt drömäldreboende se ut??
— Det skulle finnas gott om personal och alla skulle vara sjukvårdskunniga och empatiska. De skulle få kontinuerlig fortbildning och handledning, samt tid för reflexion. De gamla skulle erbjudas fotbad och massage, promenader och bullbak, piprökning och whisky. Och de skulle behandlas som individer, inte klumpas ihop i grupp.??

Vad skrämmer dig mest med att bli gammal?
— Att jag inte ska bli bemött som Sara utan enbart som gammal, och att jag ska bli vårdad av människor som saknar förutsättningar för att göra ett gott jobb. Eller att äldreomsorgen ska utarmas och kanske inte finnas kvar när jag är gammal. ?

Kan du tänka dig att fortsätta jobba inom äldrevården??
— Jag har inte jobbat heltid inom äldreomsorgen på flera år, utan enbart extra på helger och lov. Att jag återkommer beror på att det känns som att jag gör något viktigt. Det handlar också om mötena med människorna och deras livsöden, det är fantastiskt att få ta del av dem. ?
— Men jag har tagit en annan väg i livet nu. Så svaret blir nog nej. Det är för tungt och stressigt, både fysiskt, psykiskt och andligt.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida