I medierna talas det fortfarande om ”vanvården på Koppargården” och varje gång blir sjuksköterskorna som arbetar där lika upprörda. Att det finns problem förnekar ingen, men vanvård – absolut inte. De känner sig kränkta och tycker att deras yrkeskompetens har ifrågasatts.

Vårdfokus åkte till Vällingby utanför Stockholm för att få höra sjuksköterskornas version och försöka ta reda på vad som egentligen orsakade ”skan­dalen Koppargården”.

Den bild som sjuksköterskorna ger är långt ifrån den vi hört och sett i medierna och problemen visar sig vara mycket mer komplicerade. Framför allt handlar det om en djupgående konflikt mellan två vinstdrivande företag: Carema care och Trygg hälsa som tillhandahåller läkartjänsterna på Koppargården.

Sjuksköterskorna berättar att de hade stora samarbetsproblem med två av de läkare från Trygg hälsa som tjänstgjort vid Koppargården. Det pågick under flera år och handlade om allt från bristande kommunikation och tillgänglighet till att en del sjuksköterskor var rädda och kände sig otrygga med läkarna.

Samarbetsproblemen antog sådana proportioner att det gjordes anmälningar till både Arbetsmiljöverket och polisen. När motsättningarna inte gick att lösa krävde Carema att kommunen skulle säga upp avtalet med Trygg hälsa eftersom man ville få dit andra läkare. Trygg hälsas motdrag blev att skriva till stadsdelsförvaltningen och rikta allvarlig kritik mot hur Carema skötte verksamheten på Koppargården. Det var den kritiken som nådde Dagens Nyheter.

Koppargården blev i medierna själva sinnebilden för dålig äldrevård och Carema blev synonymt med giriga riskkapitalister. Det skrevs om att de gamla vanvårdades, att blöjor vägdes för att spara pengar, om att de boende blev undernärda för att Carema beställde för lite mat och att personalen saknade kompetens.

Vissa uppgifter var helt enkelt felaktiga, andra kraftigt överdrivna, men en viss sanning i de missförhållanden som påpekades fanns också. Socialstyrelsen har öppnat ett eget utredningsärende som gäller Koppargården. Där ingår tolv lex Maria, en lex Sarah och två enskilda klagomål.

Men påståenden om att de gamla skulle vara vanvårdade, det gör samtliga sjuksköterskor på Koppargården upprörda. Och de är minst lika upprörda över att medierna ensidigt förmedlade den bild som gavs av Trygg hälsas läkare. Ända sedan medie­drevet startade i höstas har det varit tungt att gå till jobbet och de har nästan undvikit att berätta var de arbetar för att slippa förklara sig hela tiden.

Den kritik som Trygg hälsa riktade mot Koppargården handlade till stora delar om att sjuksköterskor och annan personal har bristande kompetens som gör att patienterna inte får rätt vård. Enligt läkaren var det stora brister när det gäller den basala omvårdnaden: medicinering, hygien, nutrition och sårvård. Hon påpekade även brister i dokumentationen och att hon fick lösa konflikter som uppstått mellan patienter, anhöriga och personal.

Sjuksköterskorna och Carema tillbakavisade kritiken på alla punkter och hävdade att det är läkaren som försvårat samarbetet bland annat genom att inte vara tillgänglig, vägra att besöka patienter, ändra i e-dosrecept utan att informera och dröja med att skicka handlingar. Läkaren har även delegerat till sjuksköterskor att skriva remiss när patienter behövt akut sjukvård, något som de egentligen inte har behörighet att göra.

Sjuksköterskorna skrev nästan dagligen avvikelser som rörde läkarens agerande. Men det här gavs inget utrymme i medias rapportering.

Konflikterna har inte bara funnits mellan olika yrkesgrupper och mellan Carema och Trygg hälsa, utan också inom sjuksköterskekåren. Helt klart är att det inte finns en sanning om vad som händer på Koppargården, utan flera. När vi förflyttar oss några våningar i det åtta våningar höga äldreboendet hittar vi sjuksköterskor som inte är lika kritiska mot läkarna, utan mer upprörda över hur Carema skötte Koppargården.

De anser att problem uppstod direkt när Carema care kom till Koppargården. Många sjuksköterskor slutade i samband med övergången och ersattes inte, resultatet blev färre sjuksköterskor jämfört med tidigare. Enligt kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska, Marie Sundström, stämde inte bemanningen med vad Carema lovat i avtalet med kommunen.

Det var också problem med att det saknades förbrukningsvaror som inkontinensskydd, plastförkläden och handsprit. I bland fanns det inte ens frukost till de äldre, säger en sjuksköterska.

En del av sjuksköterskorna som vi pratat med på Koppargården, tycker att det allra värsta var ”Caremas aggressiva framtoning”. En av dem berättar att klimatet blev mycket sämre och att hon var ”livrädd” för Carema-cheferna. Hon vågade inte framföra någon kritik av rädsla för att förlora jobbet.

Ilskan och spänningarna bland de 38 sjuksköterskorna som arbetar på Koppargården är fortfarande påtaglig och det kommer att krävas ett långvarigt och tålmodigt arbete för att reda ut allt. Att såren inte är läkta och att mycket återstår att göra är helt uppenbart.

Ska man tro den brukarundersökning som Sifo har gjort på uppdrag av Stockholms stad finns det också stora brister när det gäller de äldres situation. De boende på Koppargården har de senaste två åren gett mycket sämre omdömen på alla punkter jämfört med andra äldreboenden i Stockholms stad (se grafik).

Den 1 februari i år tog Stockholms stad tillbaka driften av Koppargården från Carema. I väntan på att en ny verksamhetschef rekryteras är Susann Ronström tillförordnad chef. Hennes första tid har gått åt till att få anställningsavtal, scheman och en mängd praktiska detaljer på plats, men hon är medveten om att man mycket snart måste ta itu både med de konflikter som fortfarande ligger och pyr och med att förbättra verksamheten.

Men när vi frågar Susann Ronström vad som blir annorlunda när staden tar över driften svarar hon: ”Egentligen ingenting, vi har inte mer pengar att lägga på vård och omsorg än vad Carema har haft och vi tar över samma personal.”

Susann Ronström säger att först och främst behövs arbetsro, sedan handlar det om att skapa förtroende och arbetsglädje. Hon har bestämt sig för att få det att fungera och säger att hon snarast vill anordna möten med läkarföretaget Trygg hälsa och sjuksköterskorna, men att det är en lång process. ”Har det en gång varit så infekterat som det var och fortfarande delvis är, tror jag inte att såren läker så fort”, säger hon.

Personligen tror hon att det hade varit bättre att bryta med Trygg hälsa eftersom det hade gett större möjligheter att snabbt skapa framtidstro och förtroende mellan yrkesgrupperna. Å andra sidan handlar det väldigt mycket om enstaka personer och det kan räcka med att det kommer nya läkare för att tilliten ska kunna byggas upp på nytt.

Den läkare som så starkt kritiserade sjuksköterskorna och Carema arbetar i dag kvar på några avdelningar i huset. På den avdelning där motsättningarna var som störst har det kommit en annan läkare från samma företag och de sjuksköterskor som vi pratat med är nöjda och tycker att det fungerar mycket bättre redan.

På Stockholms stads åtgärdslista finns nu både snabba och mer långsiktiga punkter:

  • Tillsätta alla vakanta tjänster. Fem sjuksköterskor saknas eftersom det har varit svårt att rekrytera sedan i höstas.
  • Skapa gemensamma rutiner för hela huset.
  • Åtgärda brister i dokumentationen.
  • Ge de boende bättre möjligheter till sociala aktiviteter på individnivå.
  • På sikt ska all personal ha minst undersköterskeutbildning. Det kräver stora utbildningsinsatser.
  • Kompetensen när det gäller svenska språket behöver höjas hos många anställda.

En större fråga gäller om det över huvud taget kan fungera bra när man samlar över 230 svårt sjuka äldre i ett sådant här mastodonthus. Den jättelika organisationen kommer säkert att bli föremål för politiska diskussioner framöver. Och den interna organisationen blir något för den nya verksamhetschefen att se över.

Sjuksköterskorna som Vårdfokus har träffat på Koppargården är ändå försiktigt positiva till att Stockholms stad nu har tagit hand om verksamheten och de som varit mest kritiska till Carema säger att de ”kan andas ut” och hoppas på att allt ska bli bättre. Det måste det helt enkelt bli.