Krypa till korset – nej tack!

Unga och blivande sjuksköterskor har tagit strid om ingångslönerna. Nu ska de hjälpa Vårdförbundet att öka medlemmarnas engagemang kring löner och villkor.

Vårdförbundet har på senare tid fått viss medvind i kampen för höjda löner. Nya frontfigurer är unga och blivande sjuksköterskor i Stockholm som kräver — och vissa har lyckats — att få minst 24 000 kronor i ingångslön. Nu vill de uppmana hela yrkeskåren att inte längre snällt ställa upp på de villkor som dikteras av arbetsgivarna.?

En av dessa personer är Jon Gunnarsson Ruthman, som mitt under ett pågående lönesamtal valde att säga upp sig, i protest mot hur lönerna sätts och hur hans yrke värderas. Efter 1,5 år på akuten vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna erbjöds han 21?500 kronor i lön, en höjning med 1?000 kronor, som skulle gälla i två år och som är i nivå med lönen för nyutexaminerade. Trots att chefssjuksköterskan sköt till ytterligare 1 000 kronor stod han fast vid sitt beslut, som då kallades för en aggressiv handling. ?

Han jobbade kvar på akuten under den månad som uppsägningstiden varade, en period då de närmaste cheferna knappt talade med honom. När det var dags att gå av det sista passet, en natt i januari, sa de inte ens hej då. Fram till dess hade de varit mycket nöjda med hans arbetsinsats. Nu måste sjukhuset lägga tid och resurser på att skola in någon ny, eller hyra in bemanningspersonal.

— Det finns ingen långsiktighet i personalpolitiken och det finns inget utrymme för kritik. Vi förväntas bara acceptera allting, säger Jon Gunnarsson Ruthman. ??

Sedan det där sista passet i början av januari har han varit arbetslös, men inte sysslolös. Snarare tvärtom. Han har talat vid demonstrationer och föreläst vid flera arbetsplatser om sina upplevelser. Sjukvårdspersonalens empati och vilja att hjälpa människor ska belönas och inte vara ett skäl till att hålla nere lönerna, anser han. Ansvaret för människors liv måste återspeglas i lönerna. ?

Jon Gunnarsson Ruthman tycker därför att det är viktigt att inspirera och uppmana till kamp, men han tror samtidigt att många är rädda för att förlora jobbet eller att det ska slå mot patienterna. ?

— Vi får aldrig glömma att det är de som bestämmer över sjukvården som har det yttersta ansvaret, och om en hel yrkeskår är beredd att protestera mot dåliga villkor så är någonting fel i grunden. ?

Vårdförbundet har uppmärksammat kraften i studenternas protester och Jon Gunnarsson Ruthmans historia. Både han och Ulrika Blumfelds, 24?000-kronorskampanjens talesperson, har tagits med i en arbetsgrupp i avdelning Stockholm som ska verka för att höja medlemsgruppernas status och löner. ??

I början av mars lanserar de en Facebook-grupp där medlemmar kan diskutera löner och få svar på frågor om kollektivavtal och liknande. Den påminner om studenternas sätt att använda Facebook under sin protestaktion. ?

Arbetsgruppen ska även sammanställa riktlinjer som avdelningens förtroendevalda kan använda till att aktivera medlemmarna. Bland annat tar de fram en loggbok där avvikelser gällande bemanning, arbetsmiljö och patientsäkerhet kan skrivas ner, vilket gör det lättare att påvisa för sjukhusledningen att någonting är fel och behöver åtgärdas.??

Både Jon Gunnarsson Ruthman och Ulrika Blumfelds är på många vis kritiska till Vårdförbundets tidigare arbetsmetoder, och menar att det finns ett stort antal som tycker att det händer för lite, att det är Vårdförbundet som ska ta tag i lönerna och ta striden med arbetsgivarna. ?

— Samtidigt ska erkännas att jag själv var en passiv medlem. Men det som hände på Karolinska har verkligen fått mig att inse att jag är en del av Vårdförbundet. Den känslan måste förmedlas, säger Jon Gunnarsson Ruthman. ??

Gunilla George, vice ordförande i avdelning Stockholm och ansvarig för arbetsgruppen, tar gärna till sig av deras kritik. ?

— Det är två personer som brinner för dessa frågor. De har ett annat tankesätt och utan kritik är det svårt att förändras. Mycket av deras idéer har vi testat tidigare, men de har inte genomförts tillräckligt bra eller varit lyckade då, säger hon.?

Signalerna som Vårdförbundet har fått från personalcheferna är att de förväntar sig att studenterna ska komma krypandes till korset så småningom.?

— Det tror jag inte kommer att ske. Men ska det här bli riktigt verkningsfullt måste alla som redan finns ute på arbetsplatserna bli en del av rörelsen, säger Gunilla George. 

Ulrika och Jon slår hål på arbetsgivarens myter:

• Myt 1: Storsjukhusen kan inte matcha de höga lönerna inom geriatrik och psykiatrin.
  Äldre och de som lider av psykiska åkommor är inte andra klassens medborgare utan behöver vård av hög kvalitet. Erfarenheter från dessa verksamheter är därför till gagn för storsjukhusen och ska premieras.
• Myt 2: Det är inte möjligt att byta avdelning för att höja lönen, landstingsvård får inte konkurrera med sig själv och ”köpa” över personal.
  Vi är inte livegna. Självklart ska varje person bedömas individuellt och med tidigare erfarenheter. Konkurrens kan leda till någonting gott om man kan betala för den personal som behövs och önskas.
• Myt 3: Vi kan inte betala er 24 000 för vi har riktlinjer att följa.
  Karolinska universitetssjukhusets personalchef, Lena Freijd, svarar själv i ett pm: ”Självklart finns det situationer där riktlinjerna är för fyrkantiga, nya sjuksköterskor med längre erfarenhet än fem år inom vård eller annan yrkeserfarenhet som bedöms som meriterande är exempel på detta. Som chef måste man självfallet väga in de konsekvenser en lön vid rekrytering får för redan anställd personal.”