”Viktigast är att folk träffas och talar med varandra”

I sin nya reportagebok riktar journalisten Niklas Orrenius sökarljuset mot människors inskränkthet och rädsla för varandra och för det som är främmande.

Du beskriver bland annat hur traditionen av små missnöjespartier i Skåne banade väg för SD:s framgångar. Ser du andra förklaringar till främlingsfientligheten i Skåne?

— Jag vet faktiskt inte om främlingsfientligheten är större i Skåne. Jag växte upp i Östergötland, och minns hur flyktingförläggningar attackerades och brändes ner. Jag minns hakkors på skoltoaletterna och hånfulla ramsor om kosovoalbaner på bandyläktaren.

— Det är att göra det bekvämt för sig att peka på en landsdel och säga: där finns främlingsfientligheten.

Som läsare av din bok kan man känna en viss uppgivenhet över människors inskränkthet och fördomar. Vad ser du som den viktigaste åtgärden för att hindra en fortsatt ökad främlingsfientlighet i Sverige?

— Att folk träffas och talar med varandra, så att inte myter om diverse folkgrupper kan uppstå. Det är svårt att tro att muslimer är ondskefulla, antidemokratiska människor som har en hemlig plan att ta över Sverige, om man vuxit upp med muslimer, gått i samma skola och åkt på klassresor tillsammans.

— Jag tänker ibland på min farmor. Hon var en underbar person — som var väldigt rädd för muslimer. Jag tror inte att hon kände en enda.

Har partier som SD gynnats av politikers rädsla för att vara politiskt inkorrekta, att de inte vågar prata om att integrationen misslyckats?

— Integrationsfrågor diskuteras ganska flitigt i de flesta partier. Jag tror inte man ska krångla till det när man letar förklaringar till Sverigedemokraternas framgångar — de som röstar på SD gör det för att de gillar deras politik, tror jag. SA