Det är ingen idé att söka graviditetspenning, det beskedet får barnmorskor på förlossningen vid Universitetssjukhuset i Örebro. Sedan tre år finns ett beslut om att de i stället ska erbjudas omplacering på klinikens vårdavdelningar.

Men förlossningsbarnmorskorna anser att de omplaceringar de erbjuds i stort sett innebär ett lika tungt arbete som på förlossningen. På vårdavdelningarna ska sängar flyttas, nysnittade mammor hjälpas ur sängar, svårt sjuka kvinnor vändas och störtblödningar tas om hand genast. Ett nog så stressigt arbete.

Dessutom är det inte tal om någon introduktion, trots att förlossningsbarnmorskorna inte känner till de andra avdelningarnas rutiner. Flera har därför valt att stanna på förlossningen, andra har blivit sjukskrivna, en tagit ut semester.

Att en klinik, som ska värna om kvinnors hälsa, hanterar sina egna höggravida så här har barnmorskorna svårt att förstå. De har tagit för vana att fråga om graviditetspeng när sjuksköterskor som arbetar på sjukhusets andra klinker kommer till förlossningen för att föda och flera av dem säger sig ha fått det.

Personalchefen Åsa Thor Gustafsson berättar att regeln att först undersöka möjligheterna till omplacering gäller hela universitetssjukhuset, och varje fall utreds för sig. Röntgenavdelningen har gjort samma bedömning som kvinnokliniken — att alla kan omplaceras till lättare arbete. På kirurgen är det tvärt om, tungt arbete överallt gör omplacering omöjlig, och på medicinkliniken anses det bara fungera i något fall.

En liten rundringning bland de större förlossningsklinikerna visar att det bara är Örebro som infört totalstopp för förlossningsbarnmorskorna att få graviditetspenning. I övrigt är bilden blandad. I Lund kan de utan problem få det numera.

På Karolinska universitetssjukhuset i Solna försöker Agneta Rudels, chef på förlossningsenheten och en eftervårdsenhet, se till att barnmorskorna får graviditetspenning. Ibland lyckas hon, ibland inte. Att tvingas till sjukskrivning anser hon vara förkastligt.