Sjuksköterskan skapar trygghet

Allt fler patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar träffar sjuksköterskor i den psykiatriska öppenvården. Farmakoterapi blir ett allt viktigare kompetensområde.

Barnpsykiatri I Farsta centrum söder om Stockholm ligger en av landstingets barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar, bup. Patienterna är barn och ungdomar under 18 år och många av dem utreds för, eller har fått, en neuropsykiatrisk diagnos. ?

Sjuksköterskan Gladys Nordén har varit kontaktsjuk-sköterska för barn och ungdomar med adhd i sex år. Hon beskriver ökningen av hur många som får diagnosen som explosionsartad. När hon började i Farsta 2009 läkemedels­behandlades 40 barn, i dag är siffran 220.?

Sju av tio barn svarar bra på läkemedelsbehandlingen, och när det inte fungerar beror det ofta på att de har flera diagnoser, vilket de flesta har. Ungefär 70 procent har, förutom adhd, Aspergers syndrom eller autism, eller lider av ångest och depression.??

Farmakoterapin innebär att Gladys Nordén har byggt upp en struktur kring medicineringen av barn med adhd. Tillsammans med psykiatriker ställer hon in rätt dos och informerar om vad behandlingen innebär. Hon följer upp effekter och eventuella biverkningar, samt kontrollerar puls, blodtryck, vikt och längd. Innan dosen har ställts in på rätt nivå träffar Gladys Nordén barn och föräldrar en gång i veckan. Det gör att hon står för en viktig kontinuitet i deras kontakt med vården. ?

Barnen behandlas i första hand med centralstimulerande läkemedel där den aktiva substansen är metylfenidat. Det finns fyra, men de vanligaste är Concerta och Ritalin som verkar på en gång och har en verknings­tid på åtta till tolv timmar. I andra hand ges läkemedlet Strattera, baserat på atomoxetin, som är verksamt dygnet runt. Det har full effekt efter fyra till fem veckor.?

— Ett par av de centralstimulerande preparaten ger störst effekt på morgonen, andra vid lunchtid. Avgörande för om läkaren väljer det ena eller andra är hur barnets vardag ser ut och vad de har för dygnsrytm.??

Gladys Nordén fungerar som coach för barnen och föräldrarna. Samtalen handlar om hur det känns, hur det går hemma, i skolan och bland kompisarna. Det handlar också om sömn och kost. Centralstimulerande läkemedel påverkar sömnen, ofta positivt, men inte alltid. De är också aptitnedsättande.?

För att utvärdera läkemedels­­behandlingen används ett formulär kallat SNAP-IV. Frågorna rör uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet: Är barnet ofta ouppmärksamt eller gör slarvfel? Kastar det ofta ur sig svar innan frågan är färdigställd? Tappar det ofta humöret? Om svaren blir ”en hel del” eller ”väldigt mycket” betyder det att dosen behöver justeras uppåt.??

— Bedömningen av medicinens effekt bygger mycket på deras och föräldrarnas berättelser och våra tolkningar av det de berättar. Om jag frågar hur det fungerar vill jag höra exempel som ”hon tar fram läxböckerna frivilligt” eller ”läraren säger att han orkar en hel lektion”, säger Gladys Nordén.?

När barnen själva beskriver hur de känner sig efter en tids medicinering brukar de använda uttryck som att det inte längre känns som en torktumlare i huvudet eller att de har mindre myror i benen. Ett ganska typiskt uttryck för deras oro är att de sitter och hoppar med benen.

— Vi ser positiva effekter av läkemedelsbehandlingen, men det är viktigt att komma ihåg att det inte är läkemedel som är den första åtgärden vid en diagnos, utan att anpassa skolan efter barnets behov. Om anpassningen inte räcker kan läkemedel komma i fråga.