Vilka var Berglärkorna?

— Enligt Socialstyrelsen utgjorde dessa kvinnor den verkliga ”bottensatsen”. De djupast förfallna, som höll till i skogsbackar, i trånga gränder och kring hamnar.

Varför var Socialstyrelsen så angelägen om att kunna klassificera de prostituerade?

— Man försökte ”artbestämma” avvikarna, i Linnés och naturvetenskapens anda. Kvinnorna sorterades i elva psykologiska typer. Ett nytt lagförslag diskuterades om behandling av lösdrivare, och Socialstyrelsen ville ”vinna upplysning rörande beskaffenheten hos detta klientel”.

Var det något av kvinnoödena som grep dig speciellt?


”Karin”var enligt Socialstyrelsen och anstaltsledningen en ”nymfoman och arbetsovillig luffare”. En ung, syfilissmittad kvinna med barn utanför äktenskapet, som stötts ut. Hon sov utanför militärkaserner och sålde sig för 50 öre gången.

På 1920-talet lutade Socialstyrelsen åt att prostitution var ärftligt. Hur tänkte man då?

— De prostituerade ansågs bära på nedärvda anlag som gav bristande motståndskraft mot ”asocialt levnadssätt”.

Var männen helt ansvarsbefriade i sexhandeln?

— Jag har inte hittat någon man som straffades för sexköp.

Ser du paralleller mellan dåtidens syfilis­drabbade och dagens aidsdrabbade?


— Ja, utstötningen. Rädslan för smitta.