Du kallar dialysfallet för ett rättshaveri. Varför?

— Rättsprocessen karakteriserades av att åklagare och domstolarna inte satte tilltro till sjuksköterskans vittnen. Riksåklagaren och Justitiekanslern baserade alla sina beslut om försvarets alla invändningar och överklaganden, och försök att få en ny förundersökning, på vad åklagaren i målet ansåg. Det blev en rundgång i sju år inom åklagarväsendet av åklagarens åsikter. Men försvaret fick inte något gehör för sina.

Vad hoppas du uppnå med din bok?

— Att genom beskrivningen av olyckan, åklagar­systemets och domstolarnas ageranden samt dess konsekvenser för sjuksköterskan visa att den rättsliga hanteringen av olyckor i sjukvården kan ifrågasättas.

Tror du att en vårdens haverikommission, som letar systemfel i stället för syndabockar, blir verklighet en dag?

— Det borde vara en självklarhet att utredningar av olyckor i vården måste utredas objektivt och sakkunnigt av en haverikommission, som har fria händer att utreda och utvärdera alla faktorer i en olycka eller incident. Men bara om exempelvis de vetenskapliga föreningarna, fackförbunden och patientorganisationerna driver frågan seriöst och energiskt kan jag tänka mig att en sjukvårdens haverikommission realiseras.