Det som hände på sjukhuset i Stafford kan verka obegripligt men de bakomliggande faktorerna är långt ifrån ovanliga. Delar av Stafford finns överallt, även på svenska sjukhus. Nyligen fick till exempel Landskrona lasarett kritik av regionens revisorer för att mer fokusera på ekonomi och produktion, än på kvalitet och patientsäkerhet. Och så ser det ut inom den svenska vården, menar Hans Rutberg, professor i utvärdering och hälsoekonomi vid Hälsouniversitet i Linköping.

— Budget och nationella tillgänglighetsmål ska hållas till varje pris. Då åsidosätter man medvetet eller omedvetet vårdens kvalitet, säger han.

Även om intentionerna är goda, skattepengar ska inte slösas bort och patienten måste få vård inom rimlig tid, kan det leda till ogenomtänkta besparingar som går ut över patientsäkerheten, anser Hans Rutberg. Vården är så komplex att när man försöker lösa ett problem uppstår nya och oväntade. Därför kan inte modeller som utvecklats för industrin kopieras rakt av, som till exempel prestationsersättningar. ”Vi måste sluta låtsas att vården är enklare än vad den är”, sade den amerikanske professorn Paul Batalden i samband med Staffordskandalen och hänvisade till forskning som visar att ekonomiska incitament tvärtom kan bli skadliga.

Hans Rutberg håller med.

— Innan besparingar görs måste man diskutera om det finns något annat sätt, säger han.

Två protestaktioner i Sverige det senaste året visar att vårdpersonalen känner samma sak. I Stockholm startade barnmorskorna den uppmärksammade kampanjen Nu är det nog för att slippa tvingas kompromissa med kvaliteten inom förlossningsvården. Och nästan 10 000 personer har skrivit på läkaruppropet som oroas över ett sjukvårdssystem där ekonomin går före patientens behov.

En annan riskfaktor som Sverige har i likhet med England är ständiga omorganisationer som gör att kunskap förloras och det kollektiva minnet försvinner. Men mest bekymrad är Hans Rutberg över bristen på kompetens, något som var centralt på Stafford.

— Vården blir allt mer komplicerad och då ökar kraven. Vi har ett rätt pressat läge nu med brist på både läkare och sjuksköterskor, särskilt specialistsjuksköterskor, säger han.

Landstingen måste bli bättre på att tänka långsiktigt och investera i personalen, anser Hans Rutberg. Underlätta vidareutbildning och se varje sjuksköterska som en individ, inte som ett utbytbart namn på en lista.

— Det är tack vare väldigt lojala medarbetare med rätt fokus, på patienten, som vi klarar den vård som vi faktiskt har, säger Hans Rutberg.

Dåliga arbetsförhållanden går inte bara ut över patienterna. Även du kan bli ett monster om du pressas tillräckligt hårt. Sture Åström är professor i omvårdnad och har forskat kring utbrändhet och våld. Han jämför med en studie som gjordes på ett varuhus och som visade att när köerna växte för mycket, började personalen i kassan att betrakta kunderna som fiender. På samma sätt kan patienter bli ett hot när vårdpersonalen inte har förutsättningar att göra ett bra jobb.

— Det är inte bara enskilda personer som kan bli avtrubbade, utan hela organisationer. Det sprider sig, säger Sture Åström.

Om det inte finns tillräckligt med personal, utbildning och en ledning som sätter vården främst, slits man ner känslomässigt. Du far runt, sätter nålar och gör bedömningar på löpan­de band utan möjlighet att stanna upp eller ge den goda vård som du vill. Det dåliga samvetet mal i huvudet och driver fram känslan av hopplöshet. Sedan blir man lynnig och tappar tålamodet. I början riktas ilskan främst mot arbetsgivaren men efter hand börjar den slå åt alla håll — patienter, anhöriga och kolleger. Samvetskvalen som ska hindra oss från att göra fel slås ut och man blir likgiltig, eller till och med hämndlysten.

Om det inte finns en uttalad ledare tas ledarskapet över av andra i arbetsgruppen, som kanske inte alls är lämpliga, och så förstärks den onda spiralen ännu mer.

— När arbetet blir överväldigande, när man inte klarar det längre, börjar man strunta i patienterna, säger Sture Åström.

Att bli elak är dock inget som sker över en natt utan då har det gått ganska långt.Sture Åström betonar att alla har ett eget ansvar, även om förutsättningarna är usla.

— Du har ansvar fullt ut. Men det måste finnas vårdkunniga ledare som kan göra rätt bedömningar och följa upp hur du beter dig, säger Sture Åström.