Peter förlorade sin mamma och tonårsdotter i tsunamin 2004. Dotterns kropp har fortfarande inte hittats. I dag är han glad att han lever men känner sig bunden till en livslång skörhet och ett livslångt lidande.

Författarna, båda sjuksköterskor, anser att stöd kan behövas under många år, och inte måste ges av experter. Men de tycker sig tyvärr se en allmän uppfattning — också inom vården — att insatser för katastrofdrabbade människor ska avslutas inom ett år.

I boken utvecklar de en praktisk och teoretisk handlingsmodell, DEF, för medmänskligt omhändertagande efter en katastrof. I kapitlet ”Vad behöver en drabbad?” finns många konkreta exempel och citat från drabbade och anhöriga. Gemenskap och berättande är två nyckelord. SA