Var och en måste dö sin egen död. Men de flesta vill nog ha någon vid sin sida som kan ge trygghet i dödsögonblicket. Som vårdpersonal har man ett unikt band, via sjukdomen, till den döende, på ett sätt som skiljer sig från den sjukes anhöriga och vänner. Men många inom vården tycker att det är svårt att veta hur de ska förhålla sig till den döende. 


Det är ingen lätt uppgift. Egna tankar om livets mening och alltings förgänglighet kan skapa kris, även hos den som ska trösta. Författarna understryker vikten av självreflektion, för att förbereda sig inför sådana existentiella samtal. Läsaren får grundläggande kunskap om existentiell teori, krisstöd och coping. Döden är något vi alla till slut måste acceptera.