Kommunsjuksköterskan Lena Larsson hade sedan många år regelbundet förkovrat sig i sårbehandling och utbildat kolleger i kommunen. Nu har de tillsammans kommit fram till att det blir bäst när två sårsjuksköterskor i kommunen ansvarar för all sårbedömning och ordinerar åtgärder, och att två undersköterskor, inte fler, har ansvar för att sköta en patients sår.

— Det var svårt i början, men nu fungerar det. En boende hade haft ett sår i tio år, men när vi ändrade rutinerna och två undersköterskor fick ansvaret för den personen, läkte såret på några månader, berättar hon.

Arbetssättet innebär att vårdtyngden är stor till en början, men allt eftersom såren läker och blir färre, lättar också trycket på personalen. De flesta av kommunens undersköterskor och sjuksköterskor är utbildade i sårvård. Uppdraget är inte bara att sköta sår så att de läker, nog så viktigt är att förebygga att sår över huvud taget uppstår eller återkommer. Bland de 149 boende har nu bara fem till sex personer sår.

Det handlar om att förhindra att patientens ben svullnar. För det krävs vila, kompressionsstrumpor, att äta bra och, om det behövs, komplettera med näringsdrycker. För sjuksköterskorna och undersköterskorna gäller det också att själva hela tiden lära nytt; skaffa sig kunskap om behandlingsmetoder och val av rätt förband.

Särskilt roligt med det här projektet tycker Lena Larsson det är att kunna engagera alla grupper, läkarna på vårdcentralen, kolleger och vårdpersonal.

— Sårdiagnos, kontinuitet och samarbete är framgången. Om något fallerar faller allt, säger hon.