”Man ska hinna med allt — och samtidigt vara snygg i håret”. Vårdcentralschefen Ann-Sofie Lekander på Närhälsan Tjörn vårdcentral skrattar åt sin drastiska formulering, men lite fångar den det personalen möter hos många av sina patienter. En välfriserad yta som döljer en hel del ohälsa.

Tjörn är ett privilegierat område. Många vackra villor, många familjer med goda inkomster och många män som arbetar långt hemifrån. Kvinnorna arbetar deltid och skjutsar och hämtar flera barn till skola och fritidsaktiviteter. Det är inte sällan de kvinnorna som tar kontakt med vårdcentralen för att de vill ha sömntabletter när de inte kan sova om nätterna.

Det får de inte så lätt längre. För ett halvår sedan gick vårdcentralen på Tjörn med i ett projekt som leds av Kunskapscentrum för jämlik vård. Syftet är att pröva nya arbetssätt för att minska långtidssjukskrivningar och psykisk ohälsa. I stället för en förhållandevis kort nybesökstid hos en läkare erbjuds patienterna, som inte bara är småbarnsmammor, ett längre samtal med en sjuksköterska.

”Jag mår bra — jag kan bara inte sova”, kan det låta vid den första telefonkontakten. Sjuksköterskan utesluter först att sömnsvårigheterna eller trycket över bröstet har fysiska orsaker, sedan frågar hon om patienten kan tänka sig att komma till vårdcentralen för ett första samtal med en sjuksköterska.

— För många betyder det mycket att få berätta om sitt liv. Inte bara för att någon lyssnar utan för att berättande kan få en person att inse att en förändring behövs, säger Ann-Sofie Lekander.

Som utgångspunkt för samtalet har sjuksköterskan provsvar och en enkät som patienten har fått fylla i före besöket. Där finns frågor om livsstil, sociala nätverk, hot och våld och psykisk hälsa.

Några enkla dokument används också som stöd. En klocka till exempel, för att det ska bli tydligt hur patientens dygn ser ut. Eller en nätverkskarta, för att visualisera vem eller vilka patienten har som hjälper henne i vardagen. Att få syn på att man faktiskt är ensam om att styra upp sin egen och familjens tillvaro kan ge svar på frågan om vad som håller en vaken om natten.

Det är nästan förvånande att se att något som verkar så enkelt kan vara så förlösande. Ett riktigt samtal kan räcka. En del inser att det inte är tabletter som är lösningen på deras livsproblem. Andra behöver tid hos läkare eller psykolog. Då får de det.

— Det här går helt i linje med vårt uppdrag som är att satsa på det friska och att arbeta förebyggande. När vi går in tidigt behöver vi inte lika ofta ta till medicin och sjukskrivning. Det här är bra för patienterna och bra för personalen, säger Ann-Sofie Lekander.

Två sjuksköterskor på vårdcentralen har gått en introduktionskurs i kognitiv beteendeterapi och har det första samtalet med patienterna. En av dem är Jessica Zetterlund Löfberg.

— De jag möter kopplar inte ihop sitt livsmönster med hjärtklappningen eller magsmärtorna. Jag brukar börja med att fråga om hur deras vardag ser ut, säger hon.

Hon beskriver sig som en god lyssnare och tror att en del av framgången med ett första långt samtal är just tiden det får ta. Patienten får möjlighet att berätta om sitt liv och det får ta en timme, eller till och med en och en halv. Det är slående vilken effekt det har.

— Många säger att det är skönt att bara få prata och att någon ger sig tid att verkligen lyssna. Jag ger inga pekpinnar. Min roll är att lyssna, kanske komma med en ny vinkling och återkoppla genom att berätta vad jag uppfattar att de har sagt.

Det passar inte alla. En del vill ha ett recept i handen, eller mer handfasta råd om hur de ska lösa sina liv. Det gör Jessica Zetterlund Löfberg klart att hon inte kan erbjuda. Hon kan hjälpa patienten att få syn på behov. Men arbetet med att lösa problemet måste patienten göra själv.

— Det finns många ursäkter för att inte ta tag i sitt liv och många tror att sjukskrivning är det bästa receptet. Det kanske behövs ibland — för att få huvudet ovanför vattenytan, men oftast beror ohälsan på något som patienten själv måste förändra i sitt liv.

För ungefär hälften av dem som Jessica Zetterlund Löfberg möter räcker det med ett första samtal. Andra behöver mer stöd och fortsätter i samtal under ett par månader. En del återkommer med nya symtom och en ny önskan om sjukskrivning.

— Det här är ett sätt att förebygga sjukskrivningar. Vi gör patienterna uppmärksamma på kroppens signaler innan ett utmattningssyndrom eller en depression har utvecklats, säger Jessica Zetterlund Löfberg.