Det var inte alls självklart för biomedicinska analytikern Oumie Thorell att bli medlem i Vårdförbundet, berättar hon över en bit ostpaj. Det är Vårdförbundet i Linköping som den här kvällen dukat upp en buffé med sallad, frukt och paj och bjudit in nya i yrket till en karriärkväll.

Oumie Thorell är en särskilt viktig gäst. Hon tillhör inte bara en generation som är svårflörtad när det gäller fackligt engagemang, utan också en yrkesgrupp där Vårdförbundet tappar medlemmar.

Vad fick dig att stanna kvar som medlem efter studierna?
— Jag ringde själv upp och frågade varför jag ska vara med i Vårdförbundet, säger hon.

Tack vare det initiativet fick Oumie Thorell veta att Vårdförbundet inte bara är ett fackförbund för ett antal yrkesgrupper, utan även jobbar för att förbättra vården som helhet. Detta är något hon själv brinner för, så det fick henne att bestämma sig.

För sjuksköterskan Viktor Meldert var det mer självklart att bli medlem i Vårdförbundet. Han upplever att nyttan av medlemskapet ökat sedan det blev lättare att få kontakt via Vård­förbundet Direkt.

När kaffet är upphällt i muggar sätter sig alla i en ring runt några värmeljus för att småprata, ställa frågor och reflektera. Lön diskuterades redan innan buffén var framdukad. Flera berättar att de inte fått något riktigt lönesamtal med sin chef och undrar om det är så det ska gå till.

Nej, en lapp i handen med den nya lönen är inte okej, blir svaret. Även om argumenten för högre lön inte skulle bita den här gången är det alltid värt att prata för sig. Det kan ge resultat året därpå.

Många nya i yrket delar känslan av osäkerhet inför det stora ansvaret. Sjuksköterskan Joakim Persson tycker att sjuksköterskeutbildningen är för dåligt förankrad i verkligheten. Men han älskar sitt första riktiga jobb på en neurologisk avdelning på Universitetssjukhuset i Linköping.

— Jag har haft allt stöd jag kan tänka mig, jättebra och trygg inskolning. Jag är skitnöjd!