Huvudskyddsombuden i Jämtlands läns landsting skrev flera 6:6a-anmälningar. När Arbetsmiljöverkets in­spek­törer kom till Östersunds sjukhus mötte de personal som berättade om underbemanning, dubbla arbetspass och ingen tid till återhämtning. Myndigheten beslu-tade om vitesföreläggande på 1,4 miljoner kronor.

När cheferna på sjukhusets centrum för medicinska specialiteter fick höra vad personalen sagt blev de bekymrade. Centrumchefen Lisbet Gibson och verksamhetschefen Eva Nilsson stod inför en svår utmaning.

— När jag såg resultatet av inspektörernas intervjuer kände jag en sorg. Jag visste att personalen var pressad, men att stressen var av en sådan dignitet sjönk inte in förrän då. För mig uppstod frågan om personalen hade förtroende för mig, säger Lisbet Gibson.

Eva Nilsson beskriver halvåret som föregick Arbetsmiljöverkets besök som en negativ spiral. Avdelningsplatser som stängdes inför sommaren 2012 öppnades inte igen, vilket ledde till att sommarvikarierna inte fick fortsätta.

— Trots press och känslan av otillräcklighet hos medarbetarna såg jag exempel på förbättringsarbete, men jag kan inte vara stolt och glad över det om inte medarbetare mår bra, säger hon.

Eva Nilsson kände sig otillräcklig. Lisbet Gibson för sin del insåg att om de inte kunde vända situationen måste hon lämna sitt uppdrag.

— Men först ville jag försöka göra något för jag tycker det är ”b” att kliva av en post när det är som värst, säger hon.

De tillsatte en arbetsgrupp med chefer och representanter för sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och läkare. En åtgärdsplan formulerades och nu genomförs den. Vikarier erbjuds tillsvidareanställning på heltid, en viss överanställning tillåts och bemanningsassistenter med ansvar för akutbemanningen håller på att anställas.

Arbetsmiljöverket har dragit tillbaka hotet om vite. Vårdförbundets huvudskyddsombud, Kristine Isaksson, är belåten med att arbetsgivaren har tagit problemen på allvar. Lisbet Gibson säger att hon vet vad som blev fel.

— Jakten på en budget i balans fick oss att fokusera för mycket på hur det skulle bli så billigt som möjligt. Först efteråt är det lätt att se var gränsen går för när besparingar blir ineffektiva.

De har inte budget till satsningarna som görs, men nu vet cheferna att på lång sikt blir det inte dyrare. Det går inte att ha arbetsplatser där personalen pressas så som de gjorde här, konstaterar Lisbet Gibson och Eva Nilsson.