Vi har ställt fyra frågor till programansvariga på de universitet och högskolor som har biomedicinska analytikerprogrammet:


  • Hur stor andel hoppar av redan under det första året?

  • Hur stor andel fullföljer och tar examen?

  • Upplever ni detta som ett stort problem?

  • Vad beror avhoppen på och vad gör ni åt det?



Svaren från lärosätena var samstämmiga: Att så många studenter lämnar utbildningen är ett stort problem som man jobbar aktivt med.


Redan under det första året försvinner omkring 20 procent av studenterna. En del hoppar av för att de hittar något annat de vill göra, men oftast handlar det om att studenterna inte klarar studierna. För att få gå vidare till det andra året måste studenterna vara godkända på vissa kurser och här faller många bort. En del återkommer dock till utbildningen senare.


Omkring 60—70 procent tar sin examen till slut — men av dem är det många som behöver mer än tre år för att klara sina studier.


I Kristianstad började till exempel 22 studenter på programmet 2011. I våras, när de gick sista terminen, var bara 14 av dem kvar och endast 8 tog examen.


Örebro har haft störst problem med inriktningen mot fysiologi. Av de 19 som antogs hösten 2013 kunde endast 6 fortsätta till termin tre nu i höst. 70 procent blev alltså inte behöriga att gå vidare.


— Det är ett fåtal studenter som aktivt väljer att hoppa av. Däremot är det ett stort problem att så många inte klarar kurserna och därför inte får gå vidare, säger Christina Karlsson, programansvarig vid Örebro universitet.


Alla lärosäten uppger att det är ett stort bekymmer att det för varje år blir allt fler studenter som får svårt att klara studierna.



Per Whiss, programansvarig i Linköping, berättar att 2010 var det bara 10 procent som slutade första året. I år är det 29 procent. Han är en av flera som pekar på språksvårigheter som en orsak till att studenter inte klarar kurserna. Dåliga kunskaper i matematik, studieovana och bristande motivation är andra orsaker som lyfts fram av de programansvariga.


För att hjälpa studenterna satsar flera av lärosätena på stödundervisning i svenska, matematik och vetenskapligt skrivande. Studenterna ges extra handledning och möjligheter att träna vissa moment. Örebro erbjuder stöd efter terminsslutet vilket kan innebära att studenterna får uppgifter att arbeta med under sommaren för att de ska klara tentor som de missat.


Vid Hälsohögskolan i Jönköping ser man mycket allvarligt på att så många av dem som börjar på programmet inte klarar sina studier. Av de 28 som 2012 började på utbildningen med inriktning mot laboratoriemedicin är det i dag bara 10 kvar.


— De gick inte på föreläsningarna, det var bara 10-12 personer som brukade dyka upp. Det medförde förstås att de inte klarade sina studier och tvingades bryta eller göra uppehåll, säger Mona Johansson, program­ansvarig i Jönköping.

Nu gör Hälsohögskolan en undersökning med enkäter och intervjuer både bland dem som slutat och dem som är kvar i utbildningen för att ta reda på orsakerna till att så många inte fullföljer. För Mona Johansson tror inte att det bara är så enkelt som att studenterna har med sig för dåliga kunskaper från gymnasiet.


— Vi upplever inte att de flesta som påbörjar programmet har för dåliga förkunskaper. Anledningen till avhoppen är nog mer komplicerad än så, säger hon.


I Jönköping och på flera andra orter görs numera ett överintag till utbildningen eftersom man räknar med att det kommer att bli avhopp. Göteborg tar in 65-70 studenter till de 60 platserna och Karolinska institutet tar in 90 till sina 60 utbildningsplatser. 




Fotnot: Alla högskolor och universitet som anordnar biomedicinska analytikerprogrammet har svarat på enkäten, utom Umeå som valt att avstå.

1


"Det är skrämmande att antalet som slutar ökar markant år för år"

Per Whiss, Linköping

"Vi upplever att fler har bekymmer att klara utbildningen."
Camilla Hesse, Göteborg

"Mycket av avhoppen beror på bristande studiemotivation och engagemang."
Lina Axelsson, Kristianstad

"Vi presenterar många olika delar av yrket under termin 1 för att göra det levande och motiverande."
Maria Watter, Karolinska Institutet