Det kan kännas som en befrielse, att bli förlöst med sugklocka efter en lång förlossning. För andra är det en traumatisk upplevelse. Fler människor på rummet. Ett nytt verktyg plockas fram. Risken är större för bristningar och dramatik i förlossningsrummet.


Det handlar om en välanvänd svensk uppfinning som funnits i 60 år. Men trots att var elfte förlossning avslutas med sugklocka, var sjätte bland förstföderskor, finns det ingen enighet om hur sugklockan används på bästa sätt.


Vårdfokus har gått igenom pm från 28 olika förlossningskliniker i 21 landsting och regioner och kan konstatera att det ena inte är det andra likt.


Maxtiden för hur länge sugklockeförsöket får hålla på, för att inte riskera att barnet skadas, varierar mellan 15 och 25 minuter i de pm vi granskat.


I Gävleborg säger riktlinjerna att sugklocke­försöket ska avbrytas helt efter en till två dragningar om barnets huvud inte följer med. I Uppsala är samma maxgräns tre till fem, men efter en till två drag utan att huvudet följt med ska en mer erfaren kollega tillkallas.


Riktlinjerna för hur många gånger klockan får släppa skiljer sig också åt i pm:en.



Varför gör förlossningsklinikerna så olika bedömningar? En förklaring, enligt barnmorsk­an och docenten Cecilia Ekeus, är att det inte finns tillräckligt mycket kunskap om sugklockan och därför ingen samstämmig bild av hur den ska användas på bästa sätt, varken i Sverige eller internationellt.


— Det är märkligt med tanke på hur många förlossningar som avslutas med sugklocka. Trots detta är det otroligt lite forskat kring hur barnet mår, neonatala komplikationer och konsekvenser för mamman, säger hon.


I de allra flesta fall är sugklockan ett bra instrument som räddar liv, det vill Cecilia Ekeus understryka. Men när det går snett kan det gå riktigt illa och hon misstänker att det i den stora mängden sugklockeförlossningar finns både mammor och barn som skadas i onödan.


Hon är själv mitt uppe i ett stort forskningsprojekt som ska ge mer kunskap om sugklockan. Förhoppningen är bland annat att kunna identifiera mammor och barn och förlossningar där sugklocka bör undvikas. 



Hittills har Cecilia Ekeus forskning visat att sugklocka ökar risken för hjärnblödning hos barnet och att det verkar finnas mammor och barn som löper större risk än andra att skadas. Riskerna verkar öka om barnet väger mer än fyra kilo och om mamman är kort.


Mycket talar också för att många dragningar och långa extraktionstider inte är bra. Men det finns ingen säker vetenskap kring tidsgränser, vilket avspeglar sig i förlossningsklinikernas spretiga riktlinjer. I praktiken kommer de flesta sugklockebarnen ut ganska snabbt. 


Bilden av att klinikernas riktlinjer skiljer sig mycket åt delas av Cecilia Ekeus. Enligt henne handlar det inte bara om skillnader i antal rekommenderade drag och maxtider. Även när det står exakt samma sak i förlossningsklinikernas pm görs olika bedömningar då sugklockan används i praktiken. Exempelvis när det gäller barnets läge i förlossningskanalen.


Senast när hon föreläste för Sveriges förlossningsläkare och gyne­kologer på deras specialist­förenings nationella möte i Varberg i somras gjorde hon som hon brukar och ställde en fråga till publiken. Var står barnets huvud vid en så kallad medelhög sugklocka? Vid eller nedanför spinae (där bäckenet är som trängst)? Förvånat tittade läkarna på varandra när hälften räckte upp handen för det ena alternativet och hälften för det andra.


Genom att gå tolv år bakåt i tiden och jämföra sugklocke­förlossningar som gått bra med förlossningar där barn fått hjärnblödning hoppas Cecilia Ekeus kunna få svar på om huvudets placering i bäckenet, tiden för försöket eller andra faktorer ligger bakom svåra förlossningar och förlossningsskador. 



En ovanligt tragisk och dramatisk sug­klockeförlossning som fått mycket uppmärksamhet är den i Eksjö för drygt tre år sedan, då en mamma skadades svårt och barnet dog. Om det var sugklockan som orsakade barnets död är inte fastställt. Men läkaren blev av med sin legitimation eftersom han kraftigt överskred gränserna i de riktlinjer som fanns genom att göra 9 dragningar under ett försök som pågick i en timme. 


Det har framgått att läkaren var erfaren, men stressad, och att den ansvariga barnmorskan försökte få honom att tänka om och inte avsluta förlossningen med sugklocka.


Med mer evidens och enhetliga nationella riktlinjer tror Cecilia Ekeus att barnmorskor som hamnar i liknande situationer skulle ha lättare att argumentera för sina bedömningar. Barnmorskan har följt hela förlossningen och kan ha bättre överblick än läkaren som fokuserat håller i sugklockan.

Därför bör barnmorskor ha stort inflytande när sugklocka används, tycker Cecilia Ekeus.



Det här håller Jan Leyon, förlossningsöverläkare i Skövde, med om. Han har skrivit ett nytt pm för Skaraborgs sjukhus där han försökt skapa tydligare tillfällen för utvärderingar, bland annat för att det ska bli lättare för barnmorskan och även undersköterskan som står vid sidan om att föra fram sina åsikter.


För att ett sugklockeförsök ska bli så bra som möjligt har kliniken satsat på att ha tydlig kommunikation från start. Alla som deltar presenterar sig själva och sina roller högt inför mamman. Tillsammans går teamet igenom förutsättningarna och proceduren så att ingen missar något viktigt.


Undersköterskan ansvarar för att anteckna tider i ett protokoll och säger högt i rummet när 10, 15 och 20 minuter har gått. Då är det time out.


— Vi tycker att 20 minuter är en vettig gräns, men vi undervisar i att man redan vid 10 minuter ska tänka över situationen. Det är därför vi ropar ut tiderna i rummet, säger Jan Leyon. 



I dag utför läkare nästan alla sugklockeförsök, trots att barnmorskor utbildas i att förlösa med sugklocka. Cecilia Ekeus skulle gärna se att barnmorskorna får ta över ansvaret för okomplicerade sugklockor, men att läkaren ändå är med i rummet.


— Barnmorskan har undersökt kvinnan vid flera tillfällen, har koll på styrkan i värkarna och på hur fostret ligger i bäckenet. Jag tror också att det är lugnare för både mamman och pappan om barnmorskan som varit med under hela förlossningen även avslutar den, säger hon.


SUGKLOCKAN - 60-ÅRIG SVENSK UPPFINNING

Ända sedan 1700-talet har det funnits idéer om att förlösa barn med hjälp av en kopp som fästs med vakuum vid barnets huvud. Alla misslyckade försök triggade den teknikintresserade läkaren Tage Malmström från Göteborg, som tillsammans med en professor i mekanik och en mariningenjör utvecklade vakuumextraktorn i början av 1950-talet. Försök gjordes på tunna ballonger.

1954 kom den första sugklockan i kliniskt bruk. Det var en kontroversiell
uppfinning som inom den akademiska världen kritiserades för att vara emot
naturen. Trots det började sugklockan massproduceras och spridas över världen som en ersättning för tången. Men det dröjde många år innan Tage Malmström fick erkännande för sin uppfinning.

Källa: Svensk kvinnosjukvård under ett sekel